Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1935 - Valter Åman: Medelklassen och den politiska propagandan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Valter Åman
En fråga som medelklassen torde vara känsligare för än
arbetarklassen, är skattefrågan. Där en arbetare — som uppfostrats att se
sig själv i ett större socialt sammanhang — med jämnmod tar en
skattehöjning för visst socialt ändamål, där reagerar kontoristen och
tjänstemannen annorlunda.
Naturligtvis kunna även andra synpunkter framföras beträffande
medelklassens psyke. Det är sålunda ovisst, huruvida en agitation
av negativ art vinner medelklassens öra. Även bland de sämst
situerade inom medelklassen torde alltjämt finnas en stark motvilja mot
att betraktas såsom proletärer eller fattiga, vilket gör att ett
understrykande av deras tryckta läge kanske stöter bort dem under det att
enbart positivt betonande av möjligheterna till förbättring skulle verka
attraherande. Man får inte glömma bort, att där totalsynen kommit
arbetarna att gemensamt betrakta sig såsom offer för ett system och
fattigdomen sålunda icke längre är en individens utan samhällets
sak, där har medelklassen kvar en i regel oberättigad skamkänsla
inför denna fattigdom.
Överhuvudtaget torde medelklassen f. ö. vara mera tilltalad av
positiva framställningar än negativa. "Fram för" tilltalar den mer än
"ned med".
Att ordvalet spelar en viss roli, är självklart. Klasskamp och
solidaritet klinga för en del medborgare helt annorlunda än
intressesträvan och folkgemenskap.
I den mån medelklasselementen politiskt aktiviseras, så ökas deras
insikter om de stora sammanhangen i samhället. Det blir då lättare
att anlägga "totalsyn" på frågorna än vad fallet är nu.
Medelklasselementen sakna även den självkänsla, som de
organiserade arbetarna besitta. Utan tvivel är kontoristen och
tjänstemannen i allmänhet mera underdånig och auktoritets dyrkande än
arbetaren. Denna underdånighet i förening med outvecklad förmåga att
orientera sig politiskt, kan, såsom i Tyskland, under svåra
förhållanden slå över i blind överhetsdyrkan. I den mån medelklassen
aktiviseras politiskt, växer såväl självkänslan som insikterna och då
minskas även riskerna för dylika överslag.
Vad här sagts är endast avsett såsom några synpunkter i anslutning
till propagandametoderna. De politiska strävandena eller avsikterna
få självfallet aldrig anpassas efter vad som tilltalar den eller den
gruppens psyke, utan dessa strävanden måste följa djupare linjer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
