Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1935 - Händelser och spörsmål - Den stora Memelprocessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
Händelser och spörsmål
tillämpas i fall, då rikets säkerhet är i fara genom inre oroligheter. De
viktigaste av dessa, vilka tillämpats i den nyligen avslutade stora
högförräderiprocessen, äro lagen om förstärkt försvar, offentliggjord
1925, samt Iag till skydd för mation och stat, av år 1934. Den senare
tillkom, sedan situationen i Memelgebietet enligt litauiska regeringens
uppfattning blivit så tillspetsad, att ett ingripande måste ske snabbt och
med eftertryck, om icke statens suveränitet skulle äventyras. Med stod
av ide bägge nämnda lagarna anklagades 126 personer för högförräderi,
Några av dessa också för politiskt mord eller delaktighet i mordförsök.
Anklagelsematerialet var mångsidigt och hade hopats under en följd av
år. Av dem som berördes av processen, voro 34 stycken medlemmar av
»Christlische Sozialistische Arbeitsgemeinsichaft» (CSA) och 92 stycken av
»Sozialistische Volksgemeinschaft» (Sovog), tvenne politiska
sammanslutningar, vilkas mål och medel i det följande närmare skola beröras.
Såsom tidigare framhållits, underhöllos redan före nazistregimens
tillkomst i Tyskland av memelländare otillåtna förbindelser med sådana
organisationer inom Tyska riket, vilkas strävan gick ut på att med tyskt
territorium införliva alla de områden, som genom Versaillesfördraget
frånhänts detta land, bland dem Memelgebietet. Enligt uppgift skulle
man redan 1924 planerat väpnat uppror. Därhän kom det emellertid
aldrig, och i fortsättningen koncentrerade man sig på att genom moralisk
och ekonomisk påtryckning av olika slag försöka sprida missnöje med
allt litauiskt bland memelbefolkningen och i, stället få ett eventuellt
tyskt överherravälde att framstå i lockande dåger. Härvidlag inriktade
man sig av lättförklarliga skäl i första hand på ämbets- och
tjänstemannaklassen. Enligt Memelstatuten sortera sådana kategorier
tjänstemän som gränspoliser, tullmän, befattningshavare vid järnvägarna o. s. v.
under litauiska regeringen, under det att andra, exempelvis lärare,
ordningspolis och vid domstolarna anställda, lyda under memelterritoriets
autonoma myndigheter. För bägge dessa kategorier föreskrevs, att de
personer, som innehaft sina befattningar före 1 januari 1924, skulle äga
rätt att kvarstå och äga samma rättigheter som jämställda tjänstemän
inom det övriga Litauen. Då emellertid tjänstemannalönerna i Litauen
voro avsevärt lägre än de motsvarande inom Tyska riket, kunde man
frukta, att inga tyskar skulle stanna inom Meimelområdet utan söka sig
tillbaka till Tyskland. Därmed skulle tyskheten ha förlorat sitt säkraste
stod i Memel. Detta måste till varje pris förebyggas, och det var nu man
ingrep från tyskt håll. Man garanterade, att man till dem som kvarstodo
i tjänst i Memelområdet, skulle utbetala skillnaden mellan den lön, som
erhölls i Tyskland och den, som man fick i Litauen. Sådana
komplementlöner utgingo sedermera till alla tjänstemän, som lovade verka för den*
tys’ka saken i Memel, Subsidierna gingo visserligen under beteckningen
»räntefria lån» (Zinslose Darlehen), men vad är i verkligheten ett
räntefria lån utan återbetalningsskyldighet?
Emellertid var härmed vägen icke fullt fri för en ostörd
tyskhetspropaganda i Memel. Tjänstemännens nit för den tyska saken måste ju
avsevärt hämmas av fruktan för att de såsom litauiska medborgare skulle
strängt straffas, om de bleve överbevisade om art ha gått ett fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
