Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 juli 1935 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IN- OCH UTRIKES
6. 7. 35.
DEN BRÄNNANDE FRÅGAN just nu är om Italien skall
överfalla Abessinien med krig eller med andra ord, om
Mussolini nu äntligen kort så fast inom landet, att uppmärksamheten måste
riktas utåt. Att läget inom landet är ganska bedrövligt, därom
torde knappast råda några tvivel, åtminstone tvivla icke de
bedömare, som böra ha störst möjlighet att känna till förhållandena.
Äventyret kan hejdas, om N. F. gör sin plikt. Både Italien och
Abessinien äro medlemmar av förbundet och det vore ju onekligen
lite långt gånget, om den ena medlemsstaten skulle tillåtas bekriga
den andra. Förbundspakten är på den punkten klar. Italien, d. v. s.
Mussolini, vill själv sköta denna affär utan inblandning och att det
då blir krig är mycket förståeligt, ty för en diktatur finns ju ej
något annat medel att lösa meningsmotsättningar än våld. Får han inte
göra som han vill, lämnar han N. F. Förlusten av en medlem med
Italiens uppfattning om mellanfolkliga förpliktelser vore ju
visserligen inte stor och det syns heller icke vara en omständighet, som
för de andra makterna i förbundet väger synnerligen tungt. Men
frågan är om de i detta sammanhang viktiga makterna av andra
orsaker äro villiga att ingripa.
Alla avvakta den andra. Närmast synes det ankomma på England
att ta initiativ, vilket landet f. ö. redan gjort genom erbjudandet till
Italien att England skulle kompensera Abessinien med en fri hamn
för de eftergifter, som möjligen kunde komma i fråga av Abessinien
gentemot Italien. Detta förslag avvisades omedelbart. Nu gäller det,
om England med hela sin auktoritet skall ställa sig bakom N. F.
Den övervägande opinionen inom England synes otvetydigt kräva
detta, om man undantar rustningsindustrin och de reaktionära
hetsorganen. Det skulle betyda, att ekonomiska sanktioner mot Italien
skulle tillgripas. England ensamt kan dock icke vara tillräckligt.
Frankrikes hållning är emellertid tvetydig. Det närmande till Italien,
som fruktan för den tyska upprustningen föranlett, har bundit
händerna på de franska statsmännen tyckes det, men å andra sidan
kommer Frankrike i en egendomlig dager, om landet efter att många
år ha bekänt sig till N. F. och städse ha stött organisationen nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
