Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 juli 1935 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes
323
2,5 milj. nej. Den alldeles överväldigande majoriteten av de röstande
är för fredens säkrande genom kollektivt ingripande och påpekandet
är riktigt, att ingen politisk ledare, som handlar efter dessa linjer,
behöver frukta att ställas utan väljarnas stod. Det är högst
sannolikt, att denna allmänna mening bidragit till att frammana den
ovanligt klara ståndpunkt, som England intagit.
DET RÅDER NOG HELLER ingen tvekan om att fransmännen
önska fred. Att den franska pressen nu är villig att offra
säkerheten på lång sikt för en tillfällig stämning bottnar förmodligen mest
i att den franska pressen är den kanske minst fria i de demokratiska
länderna. Den behärskas av storfinans och rustningsindustri och ger
föga uppfattning om vad folket vill. Men landet har dessutom
händerna fulla av sina egna besvärligheter. Så länge konjunkturerna
fortsätta att gå nedåt, budgeten lämnar jättelika underskott och
francens framtid är oviss kan någon större energi utåt knappast väntas.
Regeringen Bouisson föll omedelbart, sedan kammaren med två
rösters majoritet vägrat att gå med på de begärda fullmakterna.
Majoriteten byttes visserligen omedelbart i minoritet, sedan resultatet
blev bekant, då en del deputerade, som väntat sig att fullmakterna
skulle beviljas men själva ville ha ryggen fri, förklarat sig ha
röstat fel, men det var för sent. Bouisson gick och först därefter
lyckades det Laval att få ungefär samma fullmakter. De ha ännu icke
kommit till full användning men rusningen på banken har i alla
händelser upphört, sedan det politiska läget för tillfället undergått en
avspänning. Om detta är någonting att lita till, återstår att se.
Utsikterna förefalla ganska hopplösa att genom nedskärningar av
utgifterna kunna åstadkomma budgetbalans och näringslivet kan icke
uppnå konkurrenskraft förrän antingen de franska priserna
sjunkit eller andra stigit. Det senare synes icke komma att ske i en
för Frankrike nödvändig täkt, om det sker över huvud, och
ned-pressning av de inre kostnaderna blir en mer än svår uppgift,
som samtidigt kommer att verka tryckande på hemmamarknaden.
Slå inte alla tecken fel, har man att till hösten motse en ny
politisk kris såsom följd av den permanenta ekonomiska kris, vilken
sedan åratal tynger landet. Och förrän den lösts, förlamas
Frankrikes handlingskraft.
Den bereder också marken för allsköns fascistiska strömningar.
Eldkorset, Frankrikes fascistorganisation, ligger inte på latsidan.
Demonstrationer gå av stapeln än här och än där och rörelsen synes vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
