Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 juli 1935 - Lars Madsen: Norskt-finskt-danskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 Lars Madsen
I Göran Stenius’ "Det okända helgonets kloster" är det mystiska
draget ännu mer förhärskande. Denna debutroman är otvivelaktigt
den intressantaste av årets finska böcker, men det skall från början
också sägas ifrån, att det är den besynnerligaste. Den yttre ramen
är ungefär följande.
Någonstans österut i de stora skogarna ligger ett stinkande träsk.
"Ni anar tillvaron av stora och evigt arbetande krafter under denna
labila yta, ni fattar att kärret aldrig vilar, alltid lever. Slutet,
förruttnelsens omvandling i främmande liv, blir oss fördolt; det står
er fritt att tänka er det, om ni har mod därtill. Det hela är djävulskt,
men också det ni kallar ondska har sin egen, opersonliga tjusning".
■— "Detta eländiga kärr är intet annat än den oeftergivliga
negationen, omöjlig att besegra." "Det är många som gått för långt ut i
kärret. Men det har blott funnits en enda, som upptäckt vägen över
kärren, — och han reste ett kors på sin väg, men vände aldrig
åter ..." — "Ty kärrets herre är ingen annan än djävulen, och
endast ett Helgon förmår besegra honom."
Därför har man vid träskets strand byggt ett kloster till detta
helgons ära, klostret erbjuder nu en bild av största förfall, de sista
munkarna släpa sig fram i sjukdom och elände. Här bor även en
familj, en kosacköverste med barn och maka, den sistnämnda ligger
för döden i lungsot. En läkare, som varit hennes ungdoms älskade,
beger sig dit för att söka rädda henne eller åtminstone vara till den
hjälp han kan, det är om hans misslyckade expedition, som boken
skenbart rör sig.
Skenbart, ty denna roman är ingen vanlig roman. Den är en
filosofisk konstruktion, en diskussion om vårt livs natur och mening,
om ont och gott, positivt och negativt, där kärret, klostret,
personerna framträda som symboler för olika krafter i tillvaron. En
sådan bok får inte bedömas med en vanlig realistisk mätsticka,
samtalet mellan personerna får ej betraktas som en vanlig levande dialog,
utan som diskussionsinlägg.
Tyvärr är det omöjligt att här utreda författarens konglomerat
av tankegångar, ett citat kanske kan förklara något. "Ni är av en
stam som tror sig kunna förstå världen utan att förstå sig själv.
Ni har gjort det bleka förnuftet till er religion, och ni tror er vara
fördomsfri och tolerant, emedan ni har en så vidsträckt ’förståelse’
för allt som rymmes inom ert begränsade vetandes råmärken. Men
om ni av en eller annan anledning hamnar på en punkt utanför er
förnuftsmässiga verklighet, ja, då har ni ingen förståelse längre, då
rasar ni som en korsfarare utan kors och plockar fram hela ert
barnkammar förråd av omogna och ensidigt tillämpade moralbegrepp, en
bråte som ni påstår er för länge sedan ha vräkt över bord."
Huvudtemat är en kraftmätning mellan den västerländska
handlingskraftiga, förnuftsmässiga, men själsligt sorgligt okunniga
livsuppfattningen och en österländsk, eller åtminstone rysk-karelsk, S te-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
