Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1935 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
In- och utrikes
stödde rätten och hölle ingångna avtal i helgd. Vad det än är, som
hänt, fredsfaktorerna ha vuxit sig starkare under de sista veckorna.
Det märks nogsamt på de italienska utgjutelserna. Tidningarna
hinna icke med att överösa alla, som inte äro villiga att stillatigande
åse fredshotet, med smädelser. Ena dagen är det England, andra
dagen Japan och turen kommer väl så småningom även till andra
makter, som våga opponera mot II duce och hans ogenerade metoder.
De utsatta kunna ta det med ro — en smädelse från detta håll måste
betraktas som en hedersbevisning. Huvudsaken är i alla händelser,
att den italienska framfarten stoppas och den kan stoppas, om
viljan är god.
OM DET NU ICKE blir något av med överfallet på Abessinien,
såsom man får hoppas, får väl Mussolini hitta på något annat sätt
att vända bort uppmärksamheten från det inre läget i landet.
Uppfattningen blir allt mera allmän, att det är där skon klämmer.
Diktaturen har så långt ifrån skapat bättre tider, att den i stället sänkt
de stackars italienarna i icke bära politisk utan också ekonomisk
träldom. Skulderna växa men levnadsstandarden är och förblir låg.
Någonting annat var heller icke att vänta och kanske heller icke avsett.
Lika illa synes det vara i Tyskland. Ej heller där har diktaturen
förmått skapa bättre tider. Trots den frenetiska upprustningen och
inkallandet av den manliga ungdomen under vapen medan den
kvinnliga tillhålles att sköta husliga sysslor, är arbetslösheten alltjämt
mycket stor, och de som ha arbete uppges ständigt se sina löner minskas.
Det är därför icke något att det ringaste förvåna sig över om
missnöjet växer och till slut vågar ta sig syn- och hörbara uttryck.
Och heller ingenting att förvåna sig över om diktaturens män där
som i Italien söka vända bort uppmärksamheten. Något krig vågar
man sig visserligen inte på, inte utåt, men väl våga de tappra
nazisterna överfalla en part, som är tillräckligt svag. Judarna ha med
andra ord åter fått sitta emellan. Det är rätt ofarligt att skymfa
en jude, att prygla honom, förbjuda honom att besöka kaféer och
badhus. Det vågar alltså en nazist. Dessutom finns det alltjämt en
del organisationer, vars medlemmar brunskjortorna kunna ta itu med,
såsom Stahlhelm och katolikerna. Det är utanför Tyskland och
förmodligen också inom landet okänt vad den lojala och nationalistiska
Stahlhelm-organisationen kan ha förbrutit, men alltid kan det blåsas
upp, så att folk får något att tala om. Att katolicismen däremot i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
