Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1935 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes
371
långa stycken hyser annan uppfattning än den nazistiska, är ingen
hemlighet. Den stora frågan är, om nazismen är tillräckligt stark att
krossa den katolska kyrkan. Betydligt starkare makter än hr Hitler
ha tvingats att krypa till Canossa. Man behöver inte ha någon
särskilt stor sympati till övers för påvekyrkan för att ha rätt att
konstatera detta. Det är i varje fall inte troligt, att katolicismen ger upp
striden i första taget.
Viktigare är väl dock, att bland arbetarna åter börjar göra sig en
vilja gällande till självhävdelse. Man tar inte allestädes undergivet
emot vilken lön som helst. Strejker under de sista veckorna visa, att
man i alla fall även i Tyskland till slut kan nå en punkt, då tålamodet
tryter. Det är egentligen heller inte det, som överraskar, utan att
det varit så långt till den punkten. Uppgifter från iakttagare i landet
påstå, att reallönen gått ned våldsamt under nazistregimens tid. Väl
visa de officiella siffrorna en endast obetydlig stegring av
levnadskostnaderna, men de sägas i själva verket ha stigit med upp till 20
procent, medan lönerna samtidigt snarast fallit, ifall man tar hänsyn
till alla möjliga avdrag, som göras.
Vad man än vill påstå om läget i Tyskland, en sak torde man
knappast med framgång kunna hävda och det är, att den så
om-skrutna folkgemenskapen är någonting annat än en myt. Värre har
väl dock icke oenigheten varit ens under forna oeniga tider. Men
det är kanske en ganska naturlig konsekvens av en diktatur, att
motsättningen mellan förtryckaren och de förtryckta blir skarp.
MED BÄSTA VILJA kan man emellertid heller icke säga, att
alla demokratier ha det så särdeles lysande ställt. Och ju mera
renodlat kapitalistiska de äro, ju sämre tycks det vara.
I Frankrike har väl den 14 juli gått förbi utan att något av allt
det, som så många befarat, inträffat, men ingalunda kan någon
ekonomisk bättring antecknas. Den 14 juli mönstrade både demokratins
vänner och dess fiender sina skaror. Greve de la Rocque tågade i
spetsen för sitt Eldkors till triumfbågen genom Paris förnämare
delar, men hans tåg överglänstes vida av den demonstration, som några
timmar tidigare banade sig väg genom arbetarkvarteren. Där gingo
alla vänsterpartierna sida vid sida under Folkfrontens tecken, under
trikoloren och röda fanor, och likadant lär det ha varit ute i övriga
delar av Frankrike. Har man rätt att något döma av demonstratio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
