Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1935 - Börje Schlyter: Franska romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Franska romaner
405
ett berg av kompakta fördomar i hennes väg. Blanc representerar för
henne en livsform som ej låter inrangera sig bland de borgerliga
standardtyperna. En man som avbrutit en lysande diplomatisk karriär för
att leva sitt eget liv undgår naturligtvis inte att drabbas av klanens
förkastelsedom. Och Raymonde är innerst alltför beroende av
klanens bud för att icke offra en lycka som ej har dess sanktion — en
konflikt som för hennes medvetna jag tar formen av en instinktiv
fruktan att förlora en illusion som synes henne dyrbarare än
verkligheten. — Den sociala dualism i vilken konflikten bottnar ger åt det
individuella dramat ett perspektiv som författaren förstått att
belysa genom intressanta resonemang, där han redligen vinnlagt sig om
att låta olika synpunkter komma till sin rätt.
Det är betecknande att Marc Bernard dedicerat sin roman Anny
till Jacques Chardonne, som tidigare anlitat samma intima
dagboksform för att återgiva ett kärleksförhållande i dess mest subtila
nyanser. I denna genre äro fransmännen överhuvud obestridda mästare
— själva språket kan i sin smidiga elegans och rikedom på
psykologiska finesser jämföras med ett känsligt precisionsinstrument, inställt
för att registrera de finaste skiftningar. En konstnärs suveräna
behärskning av ett dylikt instrument ger lika litet anledning till
reflexioner över ämnets lämplighet som forskarens oinskränkta utnyttjande
av de medel som stå hans vetenskap till buds. Frågan vad konstverket
ger utöver det rent estetiska blir här en sekundär angelägenhet,
beroende av läsarens inställning — konstnären ansvarar endast för syftet.
Den som söker diktens sociala uppgift bör ej vara blind för att den
kan fylla denna mission utan att taga ställning till det sociala. Om
den allmänna smakens förfining icke anses höra till de
oundgängligaste samhällsbehoven, har dock även Tart-pour-rart-diktningen sin
givna plats i sammanhanget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
