Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1935 - Händelser och spörsmål - Amerikas förmåga att konsumera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av vad en »matsedel» av olika slag skulle gå till. Nödfallsmatsedeln
omfattar det absoluta minimum men anses icke möjlig att följa längre
tid. Tillräcklig föda till minimikostnad förutsätter stor omsorg vid
inköp och bjuder få variationer men är tillräcklig. Om kostnaderna ökas
kommer man till en sammansättning av födan, som ger större
variation och tar mera hänsyn till vitaminer o. dyl. Och slutligen hade man
en som kallades för riklig. Kostnaden blev för dessa matsedlar för en
genomsnittsfamilj resp. 350, 500, 800 och 950 dollars. Icke jordbrukande
familjer med inkomst under 1,000 d. utgjorde omkring 2,7 miljoner eller
12 % av samtliga. De hade endast råd till minimifödan. Först när man
nådde årsinkomsten om 3,000 d. blev det råd med den näst bästa
matsedeln och det var endast familjerna med över 5,000 d. om året, som
hade råd med den rikliga födan. 16 miljoner familjer kommo icke upp
till den varierade matsedeln och 19 miljoner eller 90 % nådde icke den
rikliga. Naturligtvis kunde utgifterna för mat i första hand få svälla,
men människan lever icke av bröd allena, och det anses rimligt, om
även andra utgifter stiga i takt. Om alla kunde nå den standard, som
svarar mot den rikliga födan, skulle detta betyda en ökning av
produktionen av alla slags konsumtionsvaror med omkring 75 %. Det måste bli
ett framtidsmål konstateras helt kort, ty produktionsresurserna räcker än
så länge icke till.
Denna del av utredningen slutar med en serie konstateranden. De lyda:
Amerika levde icke över sina tillgångar under 20-talet. Det kan ha
varit sant om enskilda individer men det är icke sant om nationen i sin
helhet. Tvärtom producerades mer än som konsumerades men
produktionen kunde ha ökats med nära 20 %.
Tendensen under åtminstone det sista decenniet var ökad ojämnhet i
fråga om inkomstfördelningen. Medan genomsnittsinkomsten steg, stego
de stora inkomsterna ännu hastigare. Det förelåg en tendens till
ökning av investeringarna i hastigare täkt än konsumtionen.
Många behov äro ännu otillfredsställda och detta gäller även för
nödvändighetsvaror samt för både stads- och lantbefolkningen. Det är icke
behoven, som saknas, utan köpkraften.
Det amerikanska näringslivet har icke nått dithän, att det vore
möjligt att producera mera än vad folket skulle vilja konsumera.
Arbetsdagen kan icke väsentligt förkortas och produktionen samtidigt
hållas uppe, så att den svarar mot konsumtionsbehovet. Arbetsveckan,
var 51 timmar 1929 och den möjliga produktionen då 97 miljarder
dollars. Om produktionen pr timme förbleve oförändrad men arbetstiden
sänktes: till 30 timmar i veckan, såsom föreslagits, skulle totalproduktionen;
falla till 58 miljarder, av vilka 51 miljarder utgjordes av
konsumtionsvaror. Även om produktionen pr timme stege med 25 %, skulle denna
sista summa stanna vid omkring 63 miljarder, vilket betyder, att
konsumtionen måste reduceras med omkring 10 % från 1929 års nivå. Med
40-timmarsveeka och 25 % ökad effektivitet skulle produktionen bli
ungefär densamma som 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
