Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 aug. 1935 - Ingvar Svennilson: Staten och jordbrukskrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 Ingvar Svennilson
sens tryckande gastkramning och under lugnare förhållanden kan
överväga jordbrukspolitikens utformning på längre sikt. Man står
nu inför avgörandet, om de olika, ofta improviserade statliga
åtgärderna skola få en permanent karaktär.
Vid den kritiska granskning varmed lic. Bonow avslutar sin
framställning av krispolitiken tar han, naturligt nog, till utgångspunkt för
diskussionen, att den svenska marknaden i framtiden kommer att
reserveras för landets egna jordbruksprodukter. Eftersom man vidare
icke kan räkna med att finna avsättning på världsmarknaden annat
än för vissa begränsade överskottskvantiteter, måste ett av de
viktigaste kraven på jordbrukspolitiken vara, att den åvägabringar en
anpassning mellan produktionen och den inhemska förbrukningens
långtidsförändringar. Det är också främst från denna synpunkt, söm
lic. Bonow riktar sin kritik mot jordbrukspolitikens hittillsvarande
utformning.
Jordbrukspolitikens mål torde kunna sägas vara att i främsta
rummet upprätthålla en viss ekonomisk standard för den jordbruksidkande
befolkningen. Olika medel äro därvid tänkbara: direkt subvention,
lättande av jordbrukets skuldbörda, produktions- och prisregleringar.
Hittills har man huvudsakligen ingripit med prisreglerande åtgärder.
Det är därför av intresse att underkasta prispolitikens möjligheter
en kritisk granskning, när det gäller frågan om en revision av
jordbrukspolitiken. Problemet reser sig, om den centralt ledda
prispolitiken är ägnad att försvåra anpassningen mellan
jordbruksproduktionen och förbrukningens långtids förändringar. Lic. Bonow ger
svaret: "I själva verket betingas obestridligen de statliga
stödåtgärdernas största svårigheter därav, att man hittills ansett det
nödvändigt att vid fasta priser binda vissa produkter. Så länge möjligheter
för jordbrukarna föreligga att vinna avsättning för en obegränsad
produktion till i förväg garanterade fasta priser, torde icke någon
nöjaktig säkerhet finnas för en överensstämmelse överhuvud mellan
den samlade volymen jordbruksprodukter och den vid rådande priser
förefintliga totala efterfrågan. Ej heller torde det finnas någon som
helst garanti för en ens någorlunda tillfredsställande inbördes
jämvikt inom den svenska jordbruksproduktionen" (s. 274). Skulle
denna uppfattning vara motiverad, måste det bli avgörande för
jordbrukspolitikens framtida öde. En närmare diskussion ur
tekniskt-ekonomiska synpunkter av den här framförda uppfattningen synes
därför vara motiverad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
