Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 aug. 1935 - Sven Wilson: Romanrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 Sven Wilson
Bland kvinnliga författare — utöver de förut speciellt omnämnda
—■ är det huvudsakligen tre, som man skulle vilja fästa
uppmärksamheten på, nämligen Mary Ellen Chase, Helene Simpson och
Marguerite Steen.
Mary Ellen Chase har utgivit en mycket välskriven och vacker
roman, Mary Peters (London 1935, Collins, 7 s. 6 d.), en berättelse
om friska brisar och härdande sjömansliv, om vackra scenerier och
om originella och vardagliga människor. En bra, måhända något
långrandig bok och icke minst i Amerika, där den först publicerades,
en stor publiksuccés.
Helene S im ps öns Saraband for de ad lovers (London 1935,
Heine-mann, 7 s. 6 d.) är en historisk roman endast så tillvida, att den
bygger på historiska dokument rörande hertiginnan Sophia- Dorothea
av Hannover och hennes förhållande till den äventyrlige Philip
Königsmark. Författarinnan har emellertid ingalunda gått tillväga
med någon strängt vetenskaplig metod och icke heller dragit sig för
att rikligen ösa ur sin egen fantasis rikt sprudlande källa. På så sätt
har Saraband for dead lovers blivit en ganska ohistorisk, men
mycket angenäm romanlektyr.
Marguerite Steen har givit sin elfte roman namnet The one-eyed
moon (London 1935, Gollancz, 7 s. 6 d.), en skildring från det soliga
Spanien, med starka färgklickar i den livliga tavlan. En bok om heta
lidelser, om hat och kärlek, om vidskeplighet och fatalism hos enkla
människor i de spanska högländerna.
Att satirisera moderna samhällsfenomen är ingen otacksam
uppgift, men den är svår att lösa med smak och måttfullhet. Joseph
O’’Neill har lyckats ovanligt väl i sin senaste roman Land under
England (London 1935, Gollancz, 7 s. 6 d.). Han har därvid använt sig
av satirens — enligt anmälarens uppfattning — elegantaste, men på
samma gång mest effektiva form, då han koncipierat en föregiven
verklighetsskildring från ett land, där de grundsatser han vill
misstänkliggöra nått sin högsta fulländning i den praktiska utformningen.
Avsikten är alltså att ge den läsare, som kan konsten att läsa mellan
raderna, ett beklämmande intryck av de verkningar, som vissa ideals
fullkomliga realiserande kunna få på människorna och deras livs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
