Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 aug. 1935 - Sven Wilson: Romanrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romanrevy
445
föring. Så är då Land under England en andlöst spännande roman
om fantasilandet Utopia och dess ledare, vilken helt betvingat sina
undersåtar och gjort dem till en samling robotar utan vilja och utan
själ, mekaniska sprattelgubbar i händerna på en hänsynslös,
allt-betvingande diktator, en diktator över liv, själ och egendom.
Om innehållet är mycket litet att säga i detta sammanhang. Det
är alltför fantastiskt för att kunna ges full rättvisa på några korta
rader. Vare nog sagt, att det är berättelsen om en ung man, som
under spaningar efter sin försvunne fader faller ned under jorden,
ned i ett nytt land — "Land under England" — där han finner rester
av en forntida kultur och sammanträffar med ett folk, som lever i
hypnotiskt beroende av sin ledare, viljelöst ledda av en stark
personlighet. Den unge mannens upplevelser äro — vad engelsmännen
skulle säga — "thrilling" och man vill ogärna avsluta lektyren, förrän
man läst om utgången av det fantastiska äventyret.
Och när man, löst från spänningen, lägger ifrån sig boken, och
samlar sina intryck, finner man att man slukat en konstnärlig
äventyrsroman, som också var en lågande stridsskrift mot andligt
förtryck, likriktning och mekanisering.
George Blake’s The shipbuilders (London 1935, Faber & Faber,
8 s. 6 d.) är en klagovisa i romanform. Ty hur underhållande och
rolig romanen än är, kan dess karaktär av jeremiad icke förnekas.
Det är också med en känsla av vemod man slutar läsningen, ty man
har tagit del av ett äreminne över en svunnen storhetstid och en
realistisk skildring av det hårda öde, som genom den stora depressionen
drabbat de berömda fartygsbyggarna vid Clydeside.
Orden jeremiad och klagovisa kanske låta avskräckande. Det var
inte meningen. Ty boken har icke klagovisans form, och den
rymmer till synes ingenting av bitterhet. Men man anar bakom
författarens underhållande skildring av Leslie Pagans och Dannys öden den
bittra sucken: "Är detta depressionens följder, är detta slutet på
Englands stolta havsherravälde, vad händer härnäst?"
The shipbuilders rymmer flera säkert tecknade människoporträtt.
Främst av alla minns man Danny, den gamle soldaten, numera
nitaren, och den utomordentliga skildringen av hans liv i helg och
söcken: det lilla glaset på kaféet efter arbetets slut — "bära ett enda",
d. v. s. ofta nog fler än som var alldeles nyttigt för balanssinnet —
bion, fotbollsmatcherna, tippningen, den kärleksfulla omtanken om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
