Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 aug. 1935 - Sven Wilson: Romanrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romanrevy
447
resorna — som alltid resultera i en ny roman — vistas inpå dem,
blott några steg från den plats, där de äro vana att träffa honom.
Inte ens hans reklamagent och hans förläggare känna till
förhållandet. Den enda som är invigd i hemligheten är en ung flicka av
tvivelaktigt anseende men med ett gott och trofast hjärta. I denna
roman får man nu bevittna hur I vor Trent plötsligt blir sjuk under
en sådan flykt från civilisationen, hur hans hemlighet uppdagas och
hur alla hans vänner och beundrare reagera inför de ovanliga
avslöjandena. Slutligen får man också läsa det manuskript, som denna
gång blir resultatet av Ivor Trents vistelse i det lilla boarding-houset.
Boken har många goda sidor. Den är skriven med en verve och
en fart, vars tempo endast mattas på de sista sidorna. Den ger
stoff till spänning och till spekulation, den målar londonlivet med
realistisk bravur, den eggar fantasin och den fångar läsaren i sin
stundom mystiska trollkrets. Dess största värde ligger dock i de
träffsäkra porträtten av Trents vänner. Särskilt ett av dessa —
den med nästan skrämmande naturalism tecknade Denis
Wray-burn — fäster sig i ens minne.
Claude Houghton har tidigare givit ut åtta romaner, två
diktsamlingar, två skådespel och en hel del essayer. Det undandrar sig
anmälarens bedömande att göra någon jämförelse. Men det skulle
förvåna, om inte This was Ivor Trent vore ett av hans bästa, om icke
rent av hans bästa arbete. I varje fall måste man ovedersägligen
ge Hugh Walpole rätt, då han säger, att Claude Houghton är en av
de mest intressanta romanförfattare, som England för närvarande
kan uppvisa.
Även lätt gods bör finnas i en litterär kappsäck. Och i det
avseendet fyller Anthony Thorne’s debutroman måttet. Det är en
lättsmält reselektyr, roligt gjord och icke helt utan litterärt värde. Boken
heter Delay in the sun (London, Heinemann, 7 s. 6 d.). På svenska
skulle väl titeln kanske bli "Kvarhållna i solen". Från läsarens
synpunkt är den — för att citera första kapitelrubriken — en "halt
for refreshment". Ty boken är uppfriskande.
Sju resenärer äro på väg från Santiago till Corufia, strejk
proklameras på busslinjen ifråga, och de sju passagerarna kvarhållas några
dagar mot sin vilja i Querinda, en liten spansk stad, enligt
författaren så liten att den inte finns på kartan. Det betyder ju heller
ingenting. Ty Querinda är blott till för att ge den solstekta, starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
