Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 aug. 1935 - Valter Åman: Medelklassens växande självkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
Valter Åman
den omständigheten att vederbörande kritiker trott sig stå inför en
ytlig agitationsartikel och följaktligen behandlat denna ytligt.
Dessbättre söker kritikern i "Industritjänstemannen" icke göra
gällande att artikeln vittnar om en alltför ringa respekt för
medelklassen överhuvudtaget. Enbart dess tillkomst vittnar nämligen om
motsatsen. Däremot vill han ur artikeln draga den slutsatsen att
jag visat ringaktning för medelklassens reflexions förmåga.
Avsikten med den tidigare artikeln var att ge en visserligen enkel
och subjektiv, men dock psykologisk analys av medelklassen såsom
socialgrupp och framför allt att söka konstatera vad det är som
gör att medelklassen, trots sociala och ekonomiska likheter med
arbetarklassen, psykologiskt skiljer sig från denna. Självklart skulle
det aldrig falla mig in att söka sitta till doms över den politiska
omdömesförmågan hos enskilda individer tillhörande medelklassen.
Detta har jag heller icke gjort. Jag har sökt skildra en del av
medelklassens psyke och från denna utgångspunkt förklara varför
denna klass — i den mån den existerar såsom självständig sådan —
icke visat större politisk aktivitet i samma riktning som arbetarna,
med vilken större delen är socialt och ekonomiskt sammanlänkad.
Man kan utan överdrift påstå att medelklassen i vårt land såsom
grupp icke visat någon påfallande politisk aktivitet. Förklaringen
härtill är att söka i samma omständigheter, som hittills ställt
medelklassen kylig till fackliga organisatoriska strävanden, nämligen
individualismen. Att tjänstemannaorganisationerna börjat skjuta fart
är en synnerligen glädjande företeelse, men den rubbar likväl icke
det faktum, att medelklassen till sin Större del alltjämt står passiv
såsom facklig och politisk grupp. Detta resonemang får självfallet
inte tagas till intäkt för det i detta sammanhang grundlösa
påståendet, att jag skulle ha underkänt reflexions förmågan inom
medelklassen. Att påstå människor se och tänka individuellt är icke att
frånkänna dem reflexionsförmåga. Förmågan att förnuftsmässigt
bedöma tingen är en sak, sättet att betrakta dessa ting en annan.
Det är en grov orättvisa att vilja beskylla mig för att skapa
lösenord a la Hlitler, med vilka "den herrelösa hjorden" skulle fösas in i
en viss partifålla. Jag håller starkt fast vid att politisk strävan och
avsikt är en sak, sättet att presentera denna strävan en annan. Att
jag icke siktade till ytlighet eller politiskt bondf ångeri, framgår av
slutet i den kritiserade artikeln där jag sagt: "Vad här sagts är
endast avsett såsom några synpunkter i anslutning till
propagandametoderna. De politiska strävandena eller avsikterna få självfallet
aldrig anpassas efter vad som tilltalar den eller den gruppens psyke,
utan dessa måste följa djupare linjer."
Det finns i min tidigare artikel heller ingen hållpunkt för det
eventuella antagandet att jag skulle vilja rekommendera metoden
att inför medelklassen ge den socialdemokratiska politiken en annan
innebörd än den verkliga.
Vad har jag i verkligheten sagt? Jo, att socialdemokratin sakligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
