Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 aug. 1935 - Litteratur - Edvard Thermænius: Riksdagspartierna. Sveriges riksdag, band XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
Litteratur
innebär steget fullt ut till den nuvarande ordningen, accepterad av
samtliga partier: en riksdagsrepresentation vilande på politiska partifer. De
konservativa partierna dröjde länge med att även formjellt inrätta sig på
detta sätt, reellt gjorde de det tidigare. Men den första rent partijmässiga
riksdagsgruppen var också den socialdemokratiska, som bildades 1906
sedan Hjalmar Branting, som invaldes i riksdagen 1896 (det
socialdemokratiska arbetarpartiet bildades 1889) fått ett dussin, kamrater i
riksdagen.
Riksorganisation — valmanskår — riksdagsgrupp är numera en fullt
naturlig treklang för varje parti. Men vägen härtill har som framhållits
varit lång. Det framgår av Thermænius skildring av riksdagspartiernas
historia. Från början var uppdelningen av riksdagsledamöterna enkel
nog: oppositionella och ministeriella, men Lantmannapartiet såg snart
dagens ljus. Det blev den dominerande partibildningen men ingalunda den
enda. Intelligensen, De nyliberala, Centern samt olika mindre grupper
framträdde i konkurrensen. Lantmannapartiet sprängdes på tullfrågan,
som skar igenom alla partibildningar. Sedan dyningarna efter
tullstriderna lagt sig skedde en återförening av lantmannapartierna, varemot
centern spränges och ett s. k. folkparti uppstod. Med sekelskiftet uppkommer
liberala samlingspartiet och de konservativa riksdagspartierna antaga
fastare former under namn av Första kammarens nationella parti och
Lantmanna- och borgarepartiet (andra kammaren). Socialdemokratiska
riksdagsgruppen är redan nämnd.
Riksdagspartiernas historia blir med nödvändighet en repetitionskurs i
landets politiska historia under hela tiden från ståndsriksdagstidens slut
till nu, och denna historia blir livfullare inpå det innevarande århundradet
med dess raskare puls. Rösträttsstriderna, proportionalismens införande,
det demokratiska genombrottet, det liberal-socialistiska samarbetet, dettas
avlösning och socialdemokratins tillväxt och regeringsansvar, de frisinnades
splittring, bondepartiernas uppkomst och sammanslagning, den borgerliga
vänsterns regress och den fruktbärande samverkan mellan
socialdemokratiska partiet och bondeförbundet de senaste åren — hela denna intressanta
historia är gott belyst. Under rubriken arbetarpartierna ingår också en
objektiv skildring av det socialdemokratiska vänsterpartiets episod samt
de kommunistiska gruppernas framträdande.
I det stora hela har författaren tecknat utvecklingen och partierna under
denna tid, som kan överskådas av nu verksamma politiker, med stor
sakkännedom. Arbetet har icke varit av det lättare slaget, men inga grövre
misstag kunna påvisas i framställningen. I boken ingå ett stort antal
porträtt av ledande politiker inom olika partier från hela tidsperioden. En
tabell utvisande riksdagspartiernas medlemstal under tiden 1912—1934
i vardera kammaren är också intagen. Den visar en tillväxt av den
socialdemokratiska riksdagsgruppen från 12 till 62 medlemmar i första och
från 63 till 102 medlemmar i andra kammaren. Den avslutande
förteckningen på källor och litteratur håller icke mindre än 12 sidor och ger en}
föreställning om den forskarmöda, som ligger bakom det färdiga arbetet.
Åsön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
