Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 29 sept. 1935 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 In- och utrikes
den. Man synes ute i världen också ha räknat med som ett axiom
att de skandinaviska länderna på den punkten icke ett ögonblick
skulle sväva på målet. Det är rätt naturligt, ty vi ha ingenting a’tt
vinna men allt att förlora på en återgång till ett tillstånd av allas
kamp mot alla och någon lockelse bör det sannerligen icke
innebära att av omsorg om den egna säkerheten nödgas ansluta sig
mer eller mindre intimt till den ena eller andra maktkombinationen.
Svenska folket förstår tydligen inte dem, som av en eller annan
anledning mena, att ingenting bör göras för att hindra en
fredsstö-rare, i det aktuella fallet att hindra Mussolini att med vapenmakt
överfalla Abessinien, en av medlemsstaterna i N. F. Nästa gång
kan det bli frågan om ett överfall uppe i våra trakter, fruktar man,
och då vore det skönt att icke ha skapat ett precedensfall. Men
just därför förefaller det vara så mycket mera önskligt att nu
icke tveka, ty nästa gång kan det mycket riktigt vara vår tur och
vi skulle då icke kunna räkna med någon hjälp utifrån, fast vi
ensamma med visshet föga förmå.
Det är icke gott att veta vad som ligger bakom deras resonemang,
vilka anse, att freden är en sak, som nu icke angår oss. Den
omständigheten, att vissa tecken tyda på ett närmande mellan de mera
utpräglade fascistiska diktaturstaterna såsom Italien, Tyskland,
Polen, Ungern och kanske Österrike, kan ju emellertid ge anledning
till eftertanke. Det är kanske icke så orimligt, om demokratins
häcklare här hemma känna sig dragna till en dylik konstellation och i
varje fall icke anse, att hinder böra läggas i deras väg. Det bör å
andra sidan endast stärka viljan hos demokratierna att såvitt
möjligt säkra freden både nu och framdeles.
EKONOMISKA SANKTIONER äro det medel, som först kan
komma i fråga. Dylika sanktioner ha givetvis olika värde i olika
fall men just gentemot Italien böra de kunna medföra god effekt,
ty Italien är den av de större makterna, som synes ha minst
utsikter att någon längre tid kunna reda sig på egen hand. Landet
saknar en hel rad viktiga råvaror eller har i varje fall otillräckliga
tillgångar. Det gäller sådana oundgängliga ting som kol, järn,
bomull, olja, gummi, ull och mycket annat. Endast i fråga om
spannmål förefaller landet vara någorlunda väl försett, men för krig
behövs en oändlig rad andra varor. Väl torde Mussolini ha låtit lagra
så mycket som möjligt av dylika varor, men möjligheterna ha varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
