Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 29 sept. 1935 - Gustaf Alegård: Italiens befolkningsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Italiens befolknings problem 495
och åtgärder äro fullt logiska! Och något krig rädes han icke.
Tvärtom.
I maj 1927 upplöstes det dåvarande departementet för allmän
emigration och ersattes med ett "Generaldirektorat för italienare
utomlands". I motiveringen härför, framlagd av dåvarande
understatssekreteraren i utrikesdepartementet Grandi, hette det att
förändringen hade skett för att bringa emigrationsarbetet i
överensstämmelse med de nya fascistiska principerna rörande emigrationen.
Uttrycket emigrant finge icke längre förekomma utan skulle utbytas
mot "italienska medborgare utomlands". M/an skulle tillse att
italienska medborgare i utlandet icke assimilerades med främmande
raser. Italien skulle icke hädanefter tillhandahålla någon reserv av
mänsklig arbetskraft åt sådana länder, som ha få invånare eller
sjunkande befolkningstal. En utvandring från Italien vore
emellertid nödvändig och den måste då ske till sådana områden, som för
alltid kunde förbli under Italiens herravälde. Sådana krav på egna
områden skulle Italien komma att framföra inför den
internationella opinionens domstol. — I ett uttalande av dåvarande
generalkommissarien för emigration framhölls ungefär samtidigt, att Italien
måste upprätthålla sitt höga födelsetal, men då landet icke självt
kunde tillgodogöra sig all sin arbetskraft måste en omfattande
emigration organiseras. Det konstaterades vidare att USA icke
längre kunde komma ifråga, dels på grund av restriktionskvoten
och dels emedan man där icke kunde bevara rasen oblandad. leke
heller de två italienska kolonierna i Nordafrika kunde mottaga
någon större invandring. Var Italien då skulle söka lämpligt
område för sin utvandring nämndes icke, men allmänt väntades att
Mussolini skulle göra anspråk på Albanien, som var ett ganska glest
befolkat land men med stora naturtillgångar. Som bekant har
emellertid så icke direkt blivit fallet utan har man i stället vänt sig
mot Abessinien.
Vid en kongress i Geneve 1927, the World Population Conference,
talade bl. a. Albert Thomas, chefen för internationella arbetsbyrån,
om emigrations- och kolonisationsproblemen. Bland de svårlösta
frågor, som här framkommo, voro följande två de enligt talarens
mening mest betydelsefulla: har ett folk rätt att föröka sig utöver
gränserna för sina egna ekonomiska resurser, och har det rätt att
i så fall flytta över en del av sin befolkning till andra länder?
Och den andra frågan: har ett folk en naturlig rätt att för egen
del hålla på ett område, som det icke kan exploatera, och vilket
det icke kan utnyttja i full utsträckning ? Något direkt svar på
dessa spörsmål kunde Thomas icke lämna, men han var övertygad
om att problemet måste lösas, och han framkastade möjligheten av
att inrätta något slags internationell domstol, som skulle kunna
reglera folkfördelningen efter förnuftiga och opartiska grunder. Han
slutade med att framhålla nödvändigheten av att Europa fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
