Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 29 sept. 1935 - Gustaf Alegård: Italiens befolkningsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 Gustaf Ålegård
mot 90 milj. tyskar eller 200 milj. slaver? Vad äro 40 milj. italienare mot
40 milj. fransmän pius 90 milj. i kolonierna eller 46 milj. engelsmän pius
450 milj. i kolonierna? — När den sista hälften av innevarande sekel går
in, måste Italien, om det fortfarande vill räknas med, ha en befolkning av
minst 60 milj. Den europeiska konkurrensen är inte så farlig. Vi behöva
inte precis räkna med Sverge, som har det sorgliga minimirekordet, 17
promille, men inte heller i England, Frankrike och Tyskland är det särskilt
lysande. I England är det ungefär status quo, i Frankrike skönj es förbättring
och i Tyskland är försämringen påtaglig; som medeltal kan i varje fall för
alla tre sättas talet 20 promille. En siffra, som vi väl i alla fall böra vara
i stånd att överträffa, även om vi också icke nå upp till Bulgariens verkliga
praktresultat: 40 promille. — Jag tvivlar inte alis på att vi skola lyckas med
vad vi sätta oss före, men det finnes dock vissa hinder, som vi måste
eliminera. Urbaniseringen, den industriella urbaniseringen, är av ondo. För
någon tid sedan förvånades hela världen över att Italiens befolkning på få
år stigit med flera miljoner. Det var dock då ingen, som tänkte på att
detta var så gott som uteslutande landsbygdens förtjänst. De stora
industristäderna drogo bära ner siffrorna. Jag tillåter mig att framlägga några:
i Turin minskades befolkningen under 1926 med 538 personer, i Milano steg
den med 22 och i Genua med 168. I Neapel och Rom däremot, där det
knappast finnes någon industri, steg den med resp. 6,695 och 7,925. Industrin
dödar folkökningen. — Efter detta kanske ni förstå, varför jag alldeles
särskilt tagit åkerbruket under mina vingars skugga, varför jag till varje
pris vill förhindra Roms industrialisering, varför jag överhuvud taget endast
gillar sjöfart och åkerbruk. Naturligtvis är även industrin ofrånkomlig, men
Italien bör framför allt lita till jorden och sjön. Det är de naturligaste
utkomstkällorna för dess befolkning."
Detta yttrande ligger visserligen åtta år tillbaka i tiden, men
Mussolinis befolkningspolitiska åsikter ha väl snarare skärpts än
mildrats sedan dess. Kan man då förundra sig över att vi nu vänta
ett krigsutbrott när som helst? —■ Beträffande ovan anförda tal
förvånar man sig till en början över den skenbara inkonsekvensen i
ett par fall. Först och främst: vad betyder 40 milj. italienare mot
ete. Man kan ju tänka sig att andra folk då önska resonera på
samma sätt: vad betyder 40 milj. fransmän mot ete. eller vad
betyder 33 milj. polacker mot. .. eller vad betyder 6 milj. svenskar
mot...!! Detta är tydligen den renodlade chauvinismens bockfot,
som sticker fram, Sådant skulle kunna leda till en ohejdad
"kapprustning" på nativitetens område med ett krig som given följd. —
Vidare förvånar man sig över Mussolinis avsky för industri.
Visserligen är ju nativiteten alltid lägre i industriområden, men å andra
sidan kan jordbruket omöjligt längre försörja en hastigt växande
befolkning, medan det visat sig att industrin kan absorbera ett
mycket stort befolkningsöverskott. Exempel: Tyskland. Tydligen
har II Duce här befunnit sig i en svår dilemma. — Dessa båda
nämnda fall av skenbar inkonsekvens ha dock sin naturliga
förklaring i fascismens mentalitet. Italien skall härska, Italien skall bli
ett mäktigt rike, en första klassens stormakt för vilken hela
mänskligheten har den största respekt, för att icke säga fruktan. Det
italienska riket måste utvidgas och bli en världsmakt med en mycket
stor befolkning, en militärmakt med många soldater. Il Duces tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
