Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 10, 29 sept. 1935
- Litteratur
- Eliel Löfgren: Klockorna i Östervåla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
Eliel Löfgren: Klockorna i Östervåla. Bonniers 1934. Ill. Kr. 9:50.
Advokat Löfgrens arbete är icke en bygderoman med betydelsefull
klockklang, som titeln låter förmoda, utan en bred uppläggning med
tendentiös spets av akterna i den på sin tid mycket omtalade mordsaken i
Östervåla. Klockorna i titeln syfta på tidpunkten för mordet i relation
till anklagades och vittnens uppehållsorter de ödesdigra minuterna. En
februarikväll 1896 mördades poststationsföreståndaren Åkerlund i
Östervåla. Tvenne personer häktades för dådet, den ene strax efter
detsamma och den andre åtta år efteråt; båda frikändes. 1927 bekände en
gammal luffare att han förövat gärningen; bekännelsen, som återtogs men
upprepades på luffarens dödsbädd, kunde varken bestyrkas eller jävas av
då kontrollerbara omständigheter. Vem mördaren var blir väl aldrig
utrett. Skuldfrågan i kriminalromantisk bemärkelse är emellertid icke någon
huvudsak i Löfgrens framställning, hur spännande denna än må vara;
förf. har högre vyer. Han visar upp ofullkomligheterna i en nyss
passerad rättsskipning och belyser på samma gång sådana områden i den nu
gällande ordningen, där reformarbetet med fördel kan sätta in.
Därjämte, och det är icke bokens minsta förtjänst, ger han en tidsskildring,
som är utomordentligt levande trots att den fått umbära i vanlig
mening »litterära» element och uteslutande rör sig med faktiska
omständigheter. Miljön skildras, de agerande ställas fram — domare, åklagare,
bygdens folk — det dunkla dramat sättes in i sitt sammanhang med livet i
bygden vid sekelskiftet och med svensk rättsordning överhuvud. Löfgren
kom att mycket nära följa Östervålasaken i dess olika
uppenbarelseformer: som bisittare i målet mot »Börstil», som t. f. domare i ett
efterföljande ärekränkningsmål, som försvarsadvokat slutligen i målet mot
skollärare Blomberg 1904, då den beryktade landsfiskal Köhler fungerade
som storinkvisitor. Han kan alltså ge verkligt initierade inblickar i
rättsmekanismen från den tid, då försvarsadvokater voro ganska okända
företeelser (vilkas förekomst inför rätta av många domare räknades som
direkta kränkningar), då statsverket var hutlöst nog att lagsöka en frikänd
(den utfattige, ett helt år oförskylt häktade Börstil) för ersättning åt de
vittnen han bett få hörda för att frälsa sitt liv, den tid, än vidare, då
inkvisitionsdomaren snärjde en anklagad med utgångspunkt från att
denne i någon ynklig vardaglig detalj beslagits med s. k. tvetalan och
»sålunda» också kunde ha begått mord, den tid, då riksåklagaren Köhler
for fram som en bärsärk på landsbygden, blint häktande till höger och
vänster. Man får inblickar i den tidens domstolsapparat med hjälp av en
ciceron, som framstår som en mycket lagklok och vad människorna angår
ganska skeptisk natur, som dock i sin skepticism inte mist förmågan att
känna varmt för oskyldigt lidande och revoltera mot vrångheter i
straffprocessen. Kritiken drabbar ju främst redan passerade ofullkomligheter
i denna, men ger också anvisning på reformer i nu gällande ordning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:38:11 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1935/0504.html
