Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 29 sept. 1935 - Litteratur - Eliel Löfgren: Klockorna i Östervåla - Gunnar Bjurman: Tredje statsmakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åklagarens ställning bör hållas isär från polisen, försvarsadvokaten bör i
rättens intresse tillerkännas en uppgift likvärdig med åklagarens.
Trots bokens karaktär av dokument, syftande till positiva klarlägganden
och med bestämd, sakligt funtad tendens, som hela tiden stöder sig på
akter och på vad förf. vet hänt och känt vara, ger den ett kusligt intryck
av mardröm eller medvetet utspekulerad skräckskildring. De agerandes
färder kring posthuset i Östervåla den mörka mordkvällen, de
skickelsedigra enskildheterna då gärningen uppdagades, skvallret i bygden, de
oskyldigt häktades kamp för livet — allt detta kunde vara uppfunnet av
Love Almqvist.
H. Bd.
Gunnar Bjurman: Tredje statsmakten. Bonniers. 300 sid. Kr. 6:50.
I Bonniersserien Orientering i aktuella ämnen har utkommit ett arbete
med ovanstående titel. Det rör sig alltså om pressen, och för att motivera
titeln — om det mu särskilt behövs — anför författaren i förordet att 14
proc. av ledamöterna i riksdagens andra kammare och 33 proc. av
regeringens ledamöter äro tidningsmän.
Utgångspunkten är att pressen i våra dagar är en samhällsfaktor av
väldig och djupt ingripande beskaffenhet, och att visa hur den utvecklats
och organiserats är syftet med boken. Den fyller ock detta syfte utmärkt.
Framställningen är populärt och ledigt hållen, stundom med en
humoristisk tillspetsning.
I en första avdelning skildras tidningarnas uppkomst och utveckling till
1800-talets ingång. Därav framgår att tidningsväsendet icke är stort mer
än 300 år. Den första egentliga tidningen utkom i Strassburg 1609 i ett
oansenligt format, som blev det vanliga hela denna period. Därefter följer
pressutvecklingen under 1800-talets tidigare del och pressrevolutionen
i samband med de vidlyftigare tryckerimaskinernas uppkomst, varigenom
först den engelska pressen hastigt utvecklades, för att snart överflyglas
av den amerikanska. Vidare följer skildringen av den moderna pressen i
Frankrike, i Tyskland före Hitler, i Norden samt de stora
presstrusterna.
Kapitlet om pressen i diktatur länderna erbjuder ett särskilt intresse.
I detsamma visas hur diktaturen åstadkommit en svår reaktion. I ofrihet
kan pressen icke utvecklas, likriktning är döden för densamma. Medan
i frihetens och demokratins länder pressens betydelse alltjämt stegras och
tidningarnas upplagor gå i höjden nästan fantastiskt — den engelska
arbetartidningen Daily Herald har nått en medelupplaga på över 2 milj.
exemplar — visa exempelvis de tyska tidningarna katastrofalt sjunkande
upplagesiffror, utom att hela arbetarpressen slagits ihjäl. Icke ens
diktaturpartiets tidningar, som i viss utsträckning måste hållas av tvång,
kunna uppvisa stora upplagor. Den likriktade pressen, som måste
redigeras så att propagandaministeriet blir belåtet, förlorar sitt intresse för den
stora allmänheten, man upphör att läsa tidningar. Tidningars död eller
tvinsot är utmärkande för såväl Tyskland som Österrike och Italien.
I ett kapitel redogör författaren med stor sakkunskap för tidningarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
