Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Al Vanner: Per Albin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
agitator, en född statsman. Han är ingenting av allt detta och ända
ett stort stycke av varje. Vi skulle tro, att han sällan sysslat med
vetenskapliga hårklyverier, socialistiska eller andra. Det hindrar inte,
att han kan finna och funnit lyckliga formuleringar, där det krävts
stor förmåga att bemästra ett delikat problem. Att han desslikes
besitter färdigheten att finna ett kort uttryck för långa meningar, att
prägla ett slagord, som täcker ett innehåll och icke är bara slagord,
därom vittnar hans lättfattliga och dock innehållsrika tal om
folkhemmet. Det är icke bara ägnat att komma folk att lyssna utan ock
att säga dem något.
Om han icke tillhör de oratorer, som blända och förblända, är han
likafullt en ordets mästare på sitt sätt. Månget ordets fyrverkeri
ser man och hör man, och när fyrverkeriet är slut och raketerna
sprakat färdigt, är mörkret lika svart som förut. P. A :s tal minnas
många just därför att de inte sprakat och lyst utan främst värmt.
De äro byggda av tankar och ord, som även den enklaste och
okunnigaste åhörare känner igen och förstår, känner igen som sina egna,
som han icke förmått ge uttryck åt. Det är stor konst att sia och
rikta människornas blickar framåt mot något nytt — det är lika stort
att finna uttrycken för deras omedelbara behov och känslor och sätta
in dem i sitt större sammanhang. Det är i varje fall nyttigare och
leder till snabbare resultat.
Ofta är det så, att en boren talare har svårt att forma sina tankar
med pennan, och ännu oftare förekommer, att en skicklig skribent
visar sig omöjlig som talare. Per Albins tal kunna läsas och läsas
med behållning. Väl skulle den, som icke någon gång hört honom,
knappast få det rätta intrycket, ty den framförandets lugna trygghet,
som är Per Albins egen, försvagas på vägen genom sättmaskin och
tryckpress. Det är tvivelsutan det, som åhöraren främst tar intryck
av, detta balanserade jämnmått, den kraft och varför icke pondus,
varmed P. A. talar. Hans uttrycksmedel kunna nog sägas ha blivit
något annorlunda med åren. Det föreföll, som om han förr tog
hetare på tingen, slog fast hårdare, med mera buller, medan det
kännetecknande nu är en mera saktmodig men kanske dock lika fast
utformning och inprägling av tankarna. Somliga sakna måhända
hettan — det synes dock, som om uppskattningen i alla fall vore lika
stor nu som förr och kanske större. Talen övertyga.
Den som första gången ämnar säga något offentligt, grips lätt
av rampfeber liksom skådespelaren. Hos somliga går detta bort så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
