Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Al Vanner: Per Albin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småningom. Man vänjer sig och talandet blir, liksom allting annat
med vilket en person mycket sysslar, så sakta en vanesak. Hos
andra sitter det kvar under år och ibland hela livet igenom. Per
Albin, som ju bör vara mera tränad att uppträda offentligt än de
flesta, tillhör denna sista kategori talare, dem som svettas och ängslas
i väntan att få börja. Det är först konfrontationen med åhörarna,
anhängare eller meningsmotståndare, som ger det lugn man vant sig
att finna hos P. A. som talare.
P. A. rider inte på principer. Om politiken är det möjligas konst,
blir kompromissen, den förhatliga och förhånade kompromissen, en
oundgänglig beståndsdel i allt politiskt handlande, där diktaturens
tvång icke medger genomsättandet av den endes vilja. Även
kompromissandet är en konst, och den som icke behärskar den, hamnar
i principlösa krav och eftergifter, blir kompromissarie för
kompromissens egen skull. Den formen är icke mycket värd. Likafullt är
förhandlingens väg nödvändig, och just som förhandlare har Per
Albin visat en av sina starkaste sidor. Det är möjligt, att de sista årens
överenskommelser om viktiga politiska avgöranden skulle ha kommit
till stånd ändå — det torde vara en allmän mening, att de skulle varit
svårare att nå, ha suttit längre inne, om icke Per Albin varit den, som
skött förhandlingarna för socialdemokratins del, ensam eller
tillsammans med medarbetare. Det är kanske icke det minst överraskande, att
den kampens och stridens man, som Per Albin dock varit, i den
rätta stunden också visade sig behärska sammanjämkningens konst.
Ibland frestas man eller roar sig med att göra jämförelser. Det
är på ett sätt rätt underligt, att den, som åtminstone undertecknad
lättast får i tankarna då, är den engelske premiärministern Baldwin,
högermannen. Det har om honom sagts åtskilligt, som ungefär lika
bra skulle passa in på Per Albin, sådan han är nu. Redan det yttre
ger samma intryck av lugn sävlighet, fast Per Albin röker visst inte
pipa. Ingendera strävar efter yttre elegans, ingendera söker tränga
sig fram. Båda ha lärt sig konsten att bida sin tid, att dröja med att
ta ställning men att hävda den med kraft sedan den en gång tagits.
Båda tala enkelt och vädja till förståndet. Och båda äro populära
långt utanför det egna partiets led. Om man inom det engelska
arbetarpartiet träffar på en sympati för personligheten hos
motståndarnas politiske ledare, kan man också hos oss inom det politiska
motståndarlägret finna en synbarligen ärlig uppskattning av Per
Albins personliga egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
