Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Ragnar Hoppe: Kring Frams redaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personliga dikter, samlingarna Ur djupet och I ljus och mörker,
vilka liksom dramat Revolt kommo ut på Frams förlag.
För att ekonomiskt stödja den unge skalden gav förlaget honom i
uppdrag att verkställa en översättning av dansken Jeppe Aakiaers
Vredens Born, men det var en alldeles för krävande uppgift för den
käre Leon, och det "sprack" han totalt på. Jag tror, att det blev
Hannes Sköld, som fick uppgiften i arv efter Leon Larsson, med
vilket resultat minns jag inte längre.
Leon Larsson och jag voro beständigt tillsamman, och jag lärde
mig att hålla mycket av honom. Många andra unga kroppsarbetare
ha säkert haft det betydligt svårare än han, men endast få ha väl
varit så överkänsliga och därför lidit så intensivt av
förhållandena.
De moraliska konflikter, som han, sedan han lämnat Skåne,
råkade in i, och vilka han trots allvarliga uppsåt och en ärlig
kamp aldrig lyckades helt komma ifrån, äro alldeles för
komplicerade att gå in på i detta sammanhang. Jag vill för min del helst
minnas honom från dessa unga år, och jag kan ännu i dag tydligt
se honom för mina inre ögon, försynt och försagd, i ett avlägset
hörn på Frams redaktion, lyssnande till den starkes goda och
kloka ord.
Livet kräver väl större kraft och uthållighet för att rätt levas,
än Leon satt inne med, men han har dock trots alla senare
misslyckanden spelat en roll i partiets och proletärpoesins historia,
och jag tror, att även P. A. minns Leon Larssons bleka skugga med
värme och vemod. Och fastän Per Albin Hansson nu själv kommit
så långt bort ifrån denna sin ungdoms miljö, och på sätt och vis
även högt över den, kunna kanske dessa enkla minnesrader väcka
genklang i hans hjärta.
 |
| Ragnar Hoppe |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
