Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Karl Fredriksson: De närmaste åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politik som icke låtit sig paralyseras av frågan: var ska vi ta
pengarna ? I stället har man vänt på resonemanget: ge folk något
nyttigt att göra, utnyttja resurserna och den lediga arbetskraften så
skapas det värden, den ena tjänsten efterfrågar och betalar den andra,
och välmågan måste i alla fall bli bättre än om tiden går och
ingenting blir uträttat. Resultatet har för vårt lands vidkommande
tillfullo rättfärdigat metoden och resonemanget. Detsamma tycks gälla
överallt där man följt liknande linjer. Och återigen, där man följt
den motsatta linjen, där man dragit in på staten och icke vågat göra
något av ängslan för varifrån pengarna skulle tas, där har det visat
sig ojämförligt mycket svårare att komma ur betrycket.
Hittillsvarande korta erfarenhet är väl icke tillfyllest som slutgiltig och
ovederlägglig bevisning. Men då erfarenheten så eklatant bekräftar vad
logiken och det sunda förnuftet på förhand anvisat som det riktiga,
då har man i varje fall anledning att stå på sig. Och även att gå
vidare efter samma linjer.
Frågan är då närmast, hur detta kan tänkas ta sig ut i en
fortsättning.
I den så kallade krishjälpspolitiken kan urskiljas två huvudlinjer.
Dels har det varit en uppgift, den första och nödvändigaste, att
upprätthålla en minimistandard av livets nödtorft, helst i form av lön
för nyttigt arbete, i nödfall genom kontant understöd. Dels har
det varit en uppgift att korrigera och mildra verkningar av de
våldsamma pris förskjutningar som följt med krisen och som hotat med
svåra ekonomiska och sociala rubbningar och ytterligare skärpning
av hela krisläget.
Stödpolitiken för jordbruket har i vissa av sina delar utgjort ett
avsteg från tidigare av socialdemokratin hävdade principer, nämligen
såtillvida som denna politik måste ta formen av en
inkomstöverflyttning över lag, utan möjlighet att i enskildheter pröva huruvida
överflyttningen alltid skedde i riktning från den starkare till den
svagare och icke tvärtom. Det var emellertid den enda praktiskt
användbara metoden att ingripa tillräckligt snabbt och i nödig
omfattning. Var det ett avsteg från en eljest av oss hävdad och för övrigt
sund uppfattning av hur ett hjälpbehov i regel bör prövas och
tillgodoses, så var det ett icke mindre avsteg från liberalismens principer
för hur en arbetslön eller ett pris bör bestämmas.
Det är utifrån vår bedömning icke tvivel om att samhällets
ingripande till köpkraftens upprätthållande haft övervägande goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
