Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Karl Fredriksson: De närmaste åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvångskollektiviseringen av jordbruket står härvidlag som ett för alla
tider avskräckande exempel på ett socialiseringstempo, som icke med
vett och vilja får framprovoceras. Men är man på det klara med
att en med vår fria vilja iscensatt socialisering, om den också skjutes
aldrig så långt i framtiden, kommer att under en inlednings- och
övergångsperiod kräva tillfällighetslösningar och improvisationer av
ungefär den art vi nu äro i färd att pröva, vad bjuder oss då
egentligen situationen, frånsett vår fortsatta och nödvändiga strävan att
vinna gehör och majoritet för vår politik?
Strängt taget ha vi icke längre något att vänta på. En
socialiseringsaktion, som icke vill bygga på spillrorna av en katastrof, måste
under alla förhållanden gå över ett led av provisorier. Och den kraft
som framdriver dessa provisorier kommer icke helt, kanske icke ens
till övervägande del att vara en klar vilja till att skapa ett nytt
ekonomiskt system. Drivkraften kommer till mycket stor del att vara
rätt och slätt en önskan att komma ur tillfälliga svårigheter, oavsett
hur det skall bli i framtiden och oavsett hur åtgärderna stämma
överens med politiska eller ekonomiska doktriner. Man kan
emellertid förutsätta, att dessa krafter, när de väl börja tvivla på det
hittillsvarande systemets självläknings förmåga, icke bli benägna att utan
vidare koppla ifrån samhällets kontroll och låta det basa på samma
sätt som förut. Till en början kommer det att visa sig i en
obenägenhet att rucka på krisåtgärderna, i den mån dessa te sig
förmånliga för den enskilde. Det kan emellertid visa sig — som det redan
skett beträffande vissa delar av stödpolitiken för jordbruket — att
ett under krisen i hast arrangerat hjälpsystem icke är möjligt att
varaktigt upprätthålla i samma form. Då ställer sig frågan: skall
man fullständigt släppa tyglarna och lämna hela jordbrukets
prisbildningsproblem åt den fria konkurrensen; eller skall man
organisera det hela under samhällets kontroll och i mera hållbara och
varaktiga former?
Det kan tänkas, att en och annan i skräck för att ge socialismen
ett finger väljer det förra alternativet, även med risk för sitt eget
fördärv. Men det är sannolikt att de flesta välja det andra
alternativet. Och därmed ha de i sak ställt sig på den socialistiska
frontlinjen, de må sedan bedyra hur ivrigt som helst att socialismen är
dem en styggelse. Och liknande kan situationen bli på det ena
området efter det andra. Det gäller till exempel befolkningsfrågan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
