Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Karl Fredriksson: De närmaste åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt vad därmed sammanhänger i form av bostadsproblem,
barnavård och uppfostran, utbildningsmöjligheter och arbetstillfällen. Här
ropa snart sagt alla på att samhället skall gripa in. Är det allvar
bakom all denna kravställande energi, då måste det i nästan alla läger
finnas en ganska aktningsvärd summa av socialistisk vilja, oavsett
om den döljer sig under annan etikett. Det bör bli tillfälle att sätta
viljan på prov. Kullkastas icke alla befintliga förutsättningar genom
krig eller oförutsedd katastrof, är det fullkomligt möjligt att med
redan tillgängliga resurser skapa en dräglig, t. o. m. en god
minimistandard av materiellt välstånd, som under alla omständigheter kan stå
till vars och ens förfogande. Materiell fattigdom är i våra dagar
något som strider mot förnuftet. Att det trots allt ännu i viss
omfattning råder materiell nöd beror hos oss icke på bristande resurser.
Det beror på trögheten i våra vanor. Det vore ett i förhållande till
våra möjligheter mycket blygsamt program, om vi i nästa valrörelse
skulle begära folkets fullmakt, att under en kommande femårsperiod
skall skapas ett sådant tillstånd i vårt land, att varje arbetsför
medborgare skall vara tillförsäkrad en nyttig arbetsuppgift under hela
den tid arbetskraft och skaparlust varar samt att varje medborgare
utan undantag skall vara tillförsäkrad en fullt människovärdig
minimistandard av livsmedel, kläder och bostad samt erforderlig vård
vid sjukdom och invaliditet. Det är ett blygsamt program redan ur
den synpunkten, att det redan kvantitativt sett är i övervägande
utsträckning förverkligat. De flesta arbetsföra ha ju faktiskt arbete.
En viss materiell minimistandard är faktiskt redan nu i princip
tillförsäkrad varje medborgare. Felet är blott, att vägen till dess
ernående i så många fall är stenlagd med förödmjukelser. Det är en
första förödmjukelse för de unga friska människorna att nödgas gå
som tiggare och supplikanter för att få en plats i samhällets
arbetsgemenskap. Det är en fortsatt förödmjukelse att under de år, då
familjebildning borde äga rum, icke ha någon utsikt att bjuda en
annan varelse ett gott och tryggt hem. Och det är slutligen en
förödmjukande tanke för de till åren komna att kanske bli nödgade att
ligga andra till last på ålderns dagar.
Så behöver det icke vara.
Vad människorna åstunda är icke närmast ett efter vissa doktriner
noga inrättat ekonomiskt system. Vad de åstunda är att kunna leva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
