Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Alva Myrdal: Skyddsuppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varför skall vi utgå ifrån, att det är av ond vilja föräldrarna inte
uppfostrar barnen? Det är både vetenskapligt och mänskligt riktigare
att tänka, att de inte förstår eller orkar fostra dessa barn, som
blivit problembarn. Därför är det handledning och hjälp som
behövs mycket mer än varning. Det är en duktiggörelse av
föräldrarna till både de svåruppfostrade barnen och andra som är den
främsta förebyggande åtgärden. Föräldrafostran skulle vara
grundmurningen. "Övervakningen" behöver likaså vara en extra
kvalificerad hjälp, en med pedagogisk auktoritet försedd rådgivning, för
att den inte skall kännas som en obefogad och resultatlös kamp
med föräldrarna om barnen.
Men trots alla dessa möjligheter till förebyggande åtgärder, som är
lika löftesrika som obeaktade av de makthavande, kan man
naturligtvis inte plötsligt helt och hållet avvara skyddshemmen. Vad som på
dylika hem skall ske med barnen, hur den inre organisationen bör
vara för att ge dem något positivt i stället för att söka uppfostra
genom att beröva dem nästan allt, är förtjänt av en
förutsättningslös utredning från moderna pedagogiska synpunkter. Den hårda
uppfostran är inte bara obarmhärtig, den är även mindre effektiv.
Det vet till och med djurtämjarna. Regeltvånget väcker
ressentiment, det leder till anarkisk revolt hos somliga. Hos andra kanske
det lyckas utbilda den trogna underkastelsen, men på det sättet
skapas sannerligen inte människor, som är skickade att leva i vårt
rörliga samhälle. Nej, isoleringen och reglementet, det är temat i en
evig cirkelgång, där en människotyp uppfostras för en viss sorts
samhälle, som bara finns i — fängelserna.
Kanske är det denna genomgripande utredning vi får i
skyddshemssakkunnigas nästa betänkande. Man blir emellertid rädd att
så icke är fallet av en särskild anledning. Ett första betänkande har
släppts fram, därför att det brådskade med landstingens avgörande.
Skall nästa betänkande ge det vi väntar på, måste dess huvudkrav
bli ny utbildning och bättre personurval. Brådskar i så fall icke det
lika mycket som äganderättsformerna och differentieringen på
skolhem och yrkeshem? Det borde ha brådskat ännu mera, särskilt för
att kunna behandlas i samband med seminariesakkunnigas förslag
till omorganisation av våra utbildningsanstalter för folkskollärare.
(Stat. off. utr. 1935:44.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
