Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Alva Myrdal: Skyddsuppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En personal med lämplighet och utbildning för psykisk hälsovård
och för mänskligt-kamratligt umgänge med eleverna vill alla
reformatorer på området ha. Men typiskt för hur lätt kulturfrågor
isoleras i vårt land är, att vi ha en förstklassig utbildning för
folkskolans lärare men ingen utbildning alls för den verkligt svåra
pedagogiken. Varken för skyddshemmen, psykopathemmen, observations-
och psykopatklasserna eller föräldrarådgivningen, kort sagt: för att
uppfostra de svårupp fostrade, ges någon utbildning alls.
Vår stolta seminarieorganisation står i själva verket skrämmande
i sin isolering. Och ju mer fulländad den blir — enligt de nya
sakkunnigas förslag — ju bättre syns detta. Det saknas vida utblickar
och ordnande samhörighet. Det är inte en förnuftig lösning på ett i
samhälleliga linjer sett uppfostringsproblem att för att ha rätt att
undervisa folkskolebarn finns både ett centraliserat, noggrant urval
av aspiranterna och 4- (eller 2-)årig utbildning, medan det för att
fostra läroverksbarn, småbarn och problembarn varken göres urval
eller ges utbildning. Nu behövs det naturligtvis seminarier av många
fler slag än våra två traditionella; det behövs bl. a. seminarier för
småbarnsålderns fostrarinnor (för barnhem, barnkammare ete.) och
det behövs seminarier för specialfostran av de svåruppfostrade
barnen. En seminariedifferentiering skulle ha diskuterats just nu, när
ända seminarierna är under omstöpning. Det är mycket troligt, att
blott en partiell samorganisation av olika seminarielinjer skulle ställt
oss i tillfälle att utnyttja de fåtaliga lärare, som kan uppbringas för
att undervisa i vissa ämnen, t. ex. i barnpsykologi och psykopatologi.
Likaså visar det lyckliga urval av för fostran lämpliga personlig-
heter, som seminarierna gör, att vi inom den huvudgruppen säkert
har att söka även de bästa aspiranterna för special fostran, varför
en mer eller mindre gemensam utbildning vore ändamålsenlig.
Om vi kunde sträcka oss ur vår domnande byråkratism och se
även skol- och uppfostringsproblemen som allmänneliga sociala och
kulturella problem, sammanvävda med tusen både fackmässiga och
socialpolitiska trådar, vore nu ett stort tillfälle för handen. Vi skulle
då ha kunnat hoppas, att alla faser av barns fostran och psykologiska
vård kunnat bli tillgodosedda i ett vidsynt sammanhang.
"Från barnkammarskolan till universitetet" heter engelska
arbetarpartiets skolprogram. "Från sjukpedagogiken till yrkesutbildningen"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
