Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Herbert Tingsten: Begreppet »socialism» i nationalsocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenlig med eller till och med förutsätter privat äganderätt till
produktionsmedlen. "Den gammalpreussiska tanken var att under
sorgfälligt hänsynstagande till egendoms- och arvsrätten ställa hela
produktionskraften i dess form under lagarna och att låta den personliga
företagarandan, talangen, energin, vara verksamma enligt vissa
regler och med den frihet, som just behärskandet av reglerna ger." Det
förvånar icke att Spengler anser en monarkisk statsform vara ett
nödvändigt moment i den socialistiska staten.
Kärnan i Spenglers doktrin är tydligen längtan efter ett auktoritativt
statsskick, där överklassen — aristokratin, byråkratin, de förmögna
— helt behärskar de klasser, som kunna befaras visa missnöje och
bristande solidaritet mot staten, d. v. s. de fattiga. Spengler
anknyter i alla väsentliga punkter till äldre författare; inflytandet
från Hegel är kanske särskilt påfallande. På en punkt är dock
Spengler originell; han betecknar den auktoritära, på stark
socialdifferentiering, privat äganderätt till produktionsmedlen och — inom
vissa obestämda gränser — fri företagsamhet byggda staten som den
sant socialistiska. Hans konststycke upprepas nu i varje politisk
bok, i varje tidning, i varje agitationsföredrag; det har blivit ett
huvudnummer i den nationalsocialistiska propagandan.
Den italienske nationalisten Corradini, som under senare år framträtt
som fascistisk teoretiker, skrev före världskriget ett arbete,
där nationalismen betecknades som en italiensk variant av socialism.
Det fattiga Italien framställdes som proletären bland stormakterna
och dess vilja att hävda sig som ett motstycke till de socialistiska
rörelserna på annat håll. En liknande tankegång har införlivats
med den nationalsocialistiska ideologin framför allt genom Moeller
van den Bruck; Moeller, vars viktigaste arbeten utkommo i början
av 1920-talet, kan även i andra hänseenden räknas till den moderna
nazismens förelöpare. Moeller går ut från att hela det tyska folket
utarmats genom kriget och de hårda fredsvillkoren; inom detta
proletärfolk kan man icke tala om skilda sociala klasser. Från denna
utgångspunkt, som är uppenbart oriktig men likväl ofta möter även
i den icke-tyska litteraturen, utformar Moeller sin "tyska socialism",
som i själva verket är detsamma som nationalism. "Den tyska
socialismen står i dag ensam", heter det i "Sozialismus und
Aussenpolitik". "Arbetarklassen är ensam. Folket är ensamt. De vackra
slagorden om frihet, jämlikhet och broderskap ha flutit bort med
det liberala skum, som man under kriget vräkte omkring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
