Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Herbert Tingsten: Begreppet »socialism» i nationalsocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"är oavlåtligt förverkligande av en inre hållning, som ej begär något
för det egna jaget och är beredd att göra allt för folket" (Frick).
Socialismen är "ett folks sedliga, liksom nationalismen dess fysiska
självhävdelse" (Köhler). Skillnaden mellan rik och fattig förnimmes
föga, då den nationella stoltheten delas av alla.
Den sanna socialismen har intet att göra med produktionssystem
eller ekonomiska förhållanden. Från den materialistiska tidsåldern,
skriver Köhler, ledare av partiets utskott för ekonomiska frågor, i
det nyss nämnda arbetet, "stammar vidskepelsen, att en bestämd
produktionsordning vore nödvändig för socialismens genomförande.
Men en sådan uppfattning överskattar i hög grad de ekonomiska
förhållandenas roll i folkets liv." En annan författare, Schwarz van
Berk, sekunderar i samma skrift med uttalandet, att nationalsocialismen
efter segern skall tillse, att "socialismen icke vidare tränges ut
på det rent ekonomiska planet". Samma tankegång utföres mera i
detalj av Wilhelm i "Deutschland wie es wirklich ist", en av Deutsche
Hochschule für Politik utgiven, särskilt för utlandet avsedd skrift.
Den tyska socialismen är, förklarar Wilhelm, icke i första hand en
ekonomisk eller social teori, den avser icke egendomens fördelning.
"Den nationalsocialistiska staten exproprierar ej och förstatligar ej."
Marxismen hade sin rot i kapitalismen, ty den ville "bara" föra över
egendomen från enskilda till staten. Nationalsocialismen lägger
tyngdpunkten på den etiska uppfattningen; den kräver visserligen,
att kapitalet förvaltas väl, men anser det ej så viktigt vem som äger
produktionsmedlen och hur mycket som äges av var och en. Endast
nazismen är därför verkligt antikapitalistisk.
Även om produktionsordningen ur socialistisk synpunkt är en
sekundär fråga, taga den tyska socialismens teoretiker ställning även
i denna punkt. Den privata äganderätten till produktionsmedlen och
den — "inom rimliga gränser" — fria konkurrensen förklaras
värdefulla ur samhällets synpunkt. Icke sällan finner man i dessa
"socialistiska" skrifter lovsånger till den privata företagsamheten, som erinra
om den rena manchesterläran. "Fritt näringsliv i nationalsocialistisk
mening", skriver den nyss nämnde Köhler, "kan endast betyda: rätt
för var och en att genom egen kraft och eget arbete skaffa sig
egendom, och plikt för var och en, som besitter egendom, att genom
egen kraft och icke genom statshjälp eller andra främmande medel
bevara sin egendom och lämna den i arv." I en auktoriserad samling
uttalanden av regimens ledande män, som nyligen utgavs av Gehl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
