Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 11 jan. 1936 - Bengtson, Alg.: Om behovet av en arbetsplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om behovet av en arbetsplan
11
partivän, vilken ofta brukar befinna sig i talarstolen, framhöll denne
att folk troligen inte ville höra på sådana saker som staten som
företagare, tobaksmonopolet etc. Den ärade partivännen såväl som hans
många meningsfränder misstaga sig i flera avseenden. För det första
tar man fel då man tror att förtjusning utan ända är att påräkna för
dessa "politiska anföranden", vilka på en timme avhandla ett tiotal
stora politiska frågor och dessutom Stalins, Mussolinis och Hitlers
illdåd och lite till. För det andra glömmer man att i de flesta fall är
det gammalt troget partifolk som utgör publiken och att detta
partifolk hört en hel del förut. De skulle därför säkerligen inte bli ledsna
om de finge höra något nytt. En räcka nya, kraftiga, för den
personliga insatsen brukbara argument skulle anammas med största
begärlighet. De enskilda partivännernas åstundan i dessa stycken
tillmötesgår på ett lyckligt sätt partiets intresse för en aktiviserad
propaganda. Den ekonomiska nutidshistoria, som här skulle kunna
leverera ett nytt och rikligt stoff, är emellertid i alltför stor utsträckning
en sluten bok. De välförsedda källorna bli förbigångna och
outnyttjade i allt för hög grad.
De brister i partiets propaganda som här flyktigt påtalats höra
givetvis samman med och ha sin rot i den kortsiktiga och något
ensidigt riksdagspohtiska inriktning, som nu under krisåren kommit att
prägla partiets verksamhet. Att den begränsning av
arbetsuppgifterna som här ägde rum var ofrånkomlig och att i denna begränsning
till stor del ligger nyckeln till framgången, härom torde meningarna
vara tämligen stadgade. De gångna årens socialdemokratiska
krispolitik utgör ett lärorikt exempel på vad som kan uträttas, när
krafterna målmedvetet och koncentrerat sättas in på bestämda,
näraliggande, klart utstakade mål. Vid ett omdöme om den förda
krispolitiken och dess framgång bör -man dock komma ihåg, att den
inbrytande depressionen med kraft arbetade partiet i händerna och att de
bärande tankarna i flera år propagerats innan de slutligen
utformades i krisprogrammet. Nu är det emellertid så att det
krishjälpspro-gram, som gav arbetarpartiet segern 1932 och 1934, det är i dag
ur propagandasynpunkt i det närmaste förbrukat. Dess
paroller äro redan vordna gammal skåpmat och skulle därför tarva en
grundlig förnyelse. Krisprogrammets naturligt arvtagare borde vara
ett ekonomiskt program med väl avvägd spännvidd och där linjerna
dragas upp för den långt siktande ekonomiska politik, som måste
följa på den kamp mot krisen, vilken nu torde få anses vara i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
