Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 11 jan. 1936 - Bengtson, Alg.: Om behovet av en arbetsplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Alg. Bengtson
närmaste avslutad. En ny sammanfattning av partiets föreliggande
uppgifter till någonting i stil med en arbetsplan skulle i dag svara
mot ett behov, som redan är kännbart. Ingenting skulle
verksammare bidraga till att ge ny impuls och ny fart åt insatserna från såväl
organisationer som enskilda partimedlemmar.
Det kan göras gällande att lanserandet av ett arbetsprogram som
det socialdemokratiska krishjälpsprogrammet av 1932 eller den
belgiska arbetsplanen, för att nämna det exempel, som bäst pekar i den
nu aktuella riktningen, det låter sig väl göras av ett parti, som ännu
befinner sig i opposition. För det parti däremot, som redan innehar
regeringsmakten, ligger saken till på ett annat sätt. En regerande
socialdemokrati kan svårligen låta binda sig av ett arbetsprogram
tillkommet på andra än strängt konstitutionella vägar. Dess förslag
måste framföras under former, som konstitution och riksdagspraxis
ånge och måste undantagslöst baseras på utredningar tillkomna
genom statsmakternas initiativ. Innan de grundläggande utredningarna
föreligga, förslagen blivit utarbetade och framlagda har regeringen
i regel ingen ståndpunkt. Att den svenska socialdemokratin i
regeringsställning inte skulle anpassa sig till dessa för en demokrati
naturliga arbetsformer, den saken behöver inte diskuteras. Innehavet
av taburetterna och den därmed givna tågordningen medför
emellertid, utom en rad obestridliga fördelar, även en del mindre
gynnsamma följder. Dessa mindre gynnsamma konsekvenser ge sig
framförallt tillkänna inom propagandans och opinionsbildningens område.
Regeringen kan av skäl som anförts icke ge sin ståndpunkt i de
stora frågorna tillkänna förrän vid en tämligen sen timme.
Naturligtvis har inte heller riksdagsmannen någon klart preciserad mening
förrän vid samma tid. De äro givetvis solidariska. Detta vill gärna
föra med sig att inte heller partiet och partiets tusentals förespråkare
ute i landet ha någon utbildad ståndpunkt tidigare än vid det laget,
då förslagen ligga på riksdagens bord. Ovisshet och återhållsamhet
blir den närmaste följden och att ett försummande av propaganda
och opinionsbildning härunder äger rum är ju alldeles uppenbart.
Saken vore mindre allvarlig, om det visade sig, att de borgerliga
partierna även intoge en avvaktande hållning under tiden. Men detta är
som bekant långt ifrån fallet. På den kanten är man vanligen mycket
tidigt fullkomligt klar över vad saken kan komma att gälla och vilka
planer den socialdemokratiska regeringen ruvar på. Skulle den
sakliga kännedomen tryta, vilket under de givna omständigheterna ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
