Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 11 jan. 1936 - Bengtson, Alg.: Om behovet av en arbetsplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om behovet av en arbetsplan
13
måste bli fallet, får fantasin fylla ut och på detta sätt skapas den bild
av ett sakläge som bäst passar det egna partiintresset. Medan
regeringens förespråkare i avvaktan hålla sig till en försiktig defensiv,
rulla den borgerliga opinionens åskor över landet och det oväder
som bryter lös är tyvärr inte av det slaget som rensar luften utan
snarare tvärtom. Färska belägg för dessa saker föreligga från de
borgerliga partiernas prestationer i samband med vårens
antimono-polkampanj. Regeringsställningen och den relaterade ordningen
lägger således en kraftig hämsko på socialdemokratins opinionsbildande
verksamhet, medan samma ordning lämnar de borgerliga partierna
lösa tyglar. Man bör inte härvidlag slå sig till ro med den
villomeningen att detta endast är den naturliga ordningen mellan ett
regerande parti och oppositionen. Den som det gör förbiser det
väsentliga faktum att fastän socialdemokratin accepterat de konstitutionella
formerna för politisk verksamhet så har partiet därför icke med hull
och hår accepterat den i samhället rådande ekonomiska ordningen. I
grund och botten är socialdemokratin oppositionen i samhället även
när den innehar regeringsmakten, medan de borgerliga partierna i
traditionell mening äro de konserverande även när de befinna sig
i oppositionsställning. Socialdemokratin måste så länge den vill
bevara sin egen ande och förbli sin historia trogen hålla sina trupper i
slagordning på bred front, vänd mot samma borgerliga samhälle, vars
konstitutionellt-demokratiska apparat man vid innehav av
taburetterna är satt att leda och upprätthålla. Lösningen av den dubbla,
skenbart motsägande uppgift som här föreligger kan naturligtvis inte
få tagas så lätt, att den politiska apparaten, d. v. s. demokratin, blir
betraktad som det främsta och hela, medan den socialistiska
injektionen av folkopinion och det ekonomiska systemet bli skjutna bort i
en obestämd framtid. Faran för en dylik ensidig utveckling blir
visserligen allt mindre genom det växande inflytande den demokratiska
staten numera har över näringslivet. Samma förhållande bidrager även
att upphäva den motsättning, som annars kunde uppkomma mellan
socialdemokratins näringspolitiska och demokratiskt-konstitutionella
uppgifter. De risker som föreligga få därför anses till övervägande
delen bestå däri att den ensidigt riksdags- och krispolitiska
förankringen av partiets arbete för med sig att den socialistiska
opinionsbildningen försummas bland folket. Den folkopinion, som en gång
skulle ge socialdemokratin fullmakt att föra en socialistisk politik,
får icke mål i munnen och partiet dömes med nödvändighet till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
