Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 11 jan. 1936 - Langlet, E.: Den jugoslaviska diktaturen avvecklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den jugoslaviska diktaturen avvecklas
29
medlem av den första diktaturregeringen och hade synbarligen gått
in i denna i övertygelse att det skedde till landets bästa. Men
när han såg att utvecklingen tog en annan riktning än vad som
överensstämde med hans, som jag tror, sant och sunt demokratiska
uppfattning, så lämnade han diktaturregeringen och trädde i den
skarpaste opposition mot denna, en motsättning som blev så häftig, att
den till och med överträffade det kroatiska bondepartiets kroniska hat
mot regimen. Det ledde till att Korosjets blev internerad, trots sin
svåra sockersjuka, och försatt i den strängaste isolering, avspärrad
från varje kontakt med yttervärlden. Och nu bekläder han
inrikesministerns just i detta skede utomordentligt viktiga post.
Under tiden har man också hunnit med praktiskt demokratiskt
arbete. Ett landets viktigaste och svåraste folkliga problem har blivit
löst av denna regering: reglerandet av böndernas tunga skuldbörda,
som blivit nästan outhärdlig efter flera års depression på
världsmarknaden för lantbruksprodukter. Diktaturregeringen hade icke
kunnat åstadkomma mer än tillfälliga moratorier, som icke gingo
frågan in på livet utan endast beredde en lättnad för ögonblicket.
Under den närmaste framtiden åtminstone torde däremot
oppositionen icke vara i stånd att göra någon konstruktiv insats. Därtill
är den ännu alldeles för splittrad.
Inom parlamentet äro medlemmarna organiserade i klubbar.
Av regeringen bildades först en "regeringsmajoritetens klubb" i
avvaktan på att den nya "radikala unionens" organisation skulle
fullbordas. Den omfattade icke blott de i unionen ingående partiernas
representanter utan också andra, som i stort sett delade regeringens
politiska uppfattning. Gentemot denna stod oppositionen till en
början alldeles oorganiserad, sammanhållen blott av motsättningen till
kabinettet. Det första styrkeprovet kom i början av oktober med
valet av deputeradekammarens talman, vilket gick regeringen emot.
Och nu sag det ut som om nyval knappast skulle kunna undvikas,
ehuru tanken därpå icke ens inom den parlamentariska oppositionen
vann mycken anklang.
Parlamentsklubben bytte inom kort skinn och blev nu
Radikala Unionens Klubb i stället för regeringsmajoritetens. I och med
att den sålunda bekände färg och blev ett klart partiorgan, vann den
icke blott i inre styrka utan drog också en hel del tidigare
oppositionella riksdagsmän till sig. Det måste emellertid betonas, att
regeringen icke betraktar sig som ett organ för denna: den anser sig
som en arbets- och fackmannaministär, vilken i främsta rummet
stöder sig på den radikala unionen, vilken dess flesta — men långt ifrån
alla — medlemmar tillhöra.
Majoritetens avgörande prov blev valen till de fem permanenta
riksdagsutskotten i november. Resultatet blev en knapp seger för
regeringen men gav den dock en klar majoritet. Men tar man
hänsyn till att 57 ledamöter stannat utanför detta, är det tydligt att
regeringen icke ens har en absolut parlamentarisk majoritet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
