Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 11 jan. 1936 - Langlet, E.: Den jugoslaviska diktaturen avvecklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
E. Langlet
När valet i våras ägde rum, fanns emellertid ännu icke den
radikala unionen. Och jag är övertygad om att i fall ett nytt, fritt och
hemligt val skulle äga rum just nu, så skulle det ge ett betydligt
gynnsammare utslag för regeringen och den radikala unionen.
Viktigare är dessutom, att J. R’. Z. för närvarande är den enda
regeringsdugliga politiska faktorn i landet.
Inom oppositionen, både i och utanför parlamentet, råder nämligen
ett fullständigt kaos. Visserligen kan man klart skönja konturerna
till den partibildning som är i vardande. Men oppositionens svaghet
framgår just därav och ligger i dess ytterliga splittring samt i
bristen på positiva program. Den kan inte ha någon utsikt att med
framgång göra sig gällande, innan den på allvar koncentrerats på
åtminstone ett par tre större, fast sammanhållna grupper, som skulle
kunna göra gemensam front mot regeringen.
Men ännu så länge är den splittrad på mer än ett dussin smärre
partier, federalistiska och centralistiska, anhängare av demokratisk
parlamentarism och korporationssystem, representerande alla tänkbara
riktningar från yttersta höger till avancerad vänster. Endast
kommunismen saknas. Som parti har den ännu inte laglig rätt att existera.
Men den existerar dock, visserligen inte i någon betydande
utsträckning inom arbetarklassen, men den har ganska talrika anhängare bland
högskoleungdomen. Fascister finnas också, ej heller sanktionerade som
parlamentariskt parti men i motsats till kommunisterna dock
tolererade som organisation.
En annan svaghet hos denna brokigt sammansatta opposition är
bristen på överensstämmelse mellan organisationen därav i
parlamentet och utanför detsamma. Inom den parlamentariska oppositionen,
som till en början endast utgjorde en oformlig massa av motståndare
till regeringen, utkristalliserades under höstens lopp tre klubbar.
Resterna av Jevtitjs anhängare, vilka smultit hop till 50—60 man,
samlades kring honom i vad som helt färglöst kallades
Folkrepresentanternas Klubb, som i stort sett företräder de riktlinjer, vilka legat till
grund för Jevtitjsystemets politik. Ungefär lika talrika äro
medlemmarna i Jugoslaviska Oberoende Nationella Klubben under ledning av
Kumanudi, som före diktaturen varit en av pamparna i det gamla
serbiska demokratiska partiet, som var de serbiska radikalernas
främsta rival och ansågs liberalt i motsats till dessa som konservativa.
Båda de nämnda klubbarna stå på centralistisk grund men synas vara
mera vänsterbetonade än regeringens Radikala Union. Detsamma
gäller i än högre grad den tredje parlamentsklubben, som bär det
gåtfulla namnet Folkrepresentanternas Arbetsklubb. Om dess
program är ännu svårare att vinna klarhet. Den räknar emellertid ett
trettiotal medlemmar och i enlighet därmed fördelades de av
oppositionen gemensamt vunna platserna i deputeradekammarens
permanenta utskott efter nyckeln 2:2:1 i nu nämnd ordning för
klubbarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
