Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Nilsson, Anders: Propaganda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Propaganda
77
av ett mötesprogram skulle härvid inte skada. I vår propaganda
gäller det ju inte bara att upplysa och övertyga. Vår propaganda
skall också väcka, stimulera och entusiasmera. Då det gäller
människor, som icke äro politiskt intresserade, är det senare en
förutsättning både för att de skola känna dragning till de socialdemokratiska
mötena och för att de skola lyssna till våra förnuftsargument och
sakskäl.
Skulle man kunna "rannsaka hjärta och njurar" för att utröna hur
en människa får en mening i politiska ting eller ändrar sin åsikt,
finge man nog göra den erfarenheten, att åtskilligt mer än sakskäl
och förnuftiga överväganden spela en roll härvid. Bakom varje
politiskt ställningstagande ligger en värdering, mer eller mindre
influerad av intressen eller känslor. Ofta skaffar man sig först en
åsikt och sedan söker man motivera den med förnuftsskäl. Erkänner
man detta, är det meningslöst förneka den mera känslomässigt
inriktade propagandans betydelse. Inom arbetarrörelsen ha vi i varje fall
ingen anledning härtill. I dess propaganda ha känslomomenten spelat
en betydande roll. Socialismens förkunnare ha aldrig tröttnat på att
vädja till rättskänsla och frihetskärlek men icke heller försmått att
åberopa intressenas betydelse. En hel del av de mera känslomässiga
ting, som nu innefattas i begreppet "modern propaganda", har ända
från början utnyttjats av arbetarrörelsen, såsom uppmarscher och
demonstrationer, fanor och standar, märken och emblem etc.
När det gäller att komma till tals med en människa för att söka
påverka henne i propagandasyfte händer det ofta, att vi få en känsla
av att tala för döva öron. Vederbörande vill inte lyssna på våra
skäl och argument, de må vara hur väl valda och logiskt bindande
som helst. Vårt objekt sluter sig liksom i sitt skal och våra
bemödanden bli fruktlösa. Detta kan gälla både vid enskild personlig
agitation och vid t. ex. ett offentligt föredrag. Men en obetydlighet
kan åstadkomma den kontakt som behövs. Det kan vara någon rent
yttre detalj, t. ex. en medryckande sång vid ett möte, ett väl
genomfört program som tillvinner sig respekt och beundran, en samverkan
av flera kanske var och en för sig betydelselösa faktorer, som
tillsammans göra att vederbörande person försättes i en välvillig
sinnesstämning och öppnar sina öron för talarens argumentering. Mera
behövs kanske inte för att en proselyt skall vara vunnen.
Ali propaganda arbetar med psykologiska medel, den
känslomässigt inriktade allra mest. Där denna art av propaganda drivits mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
