Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Tonndorf, H. G.: Folkminskningens ekonomiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkminskningens ekonomiska verkningar
87
att åskådliggöra sammanhanget, ta vi följande exempel. Vid
utgångsläget är köpkraften per individ lika med 100, antalet människor
utgör likaledes 100. Den sammanlagda köpkraften uppgår sålunda
till 10,000 enheter. ("Köpkraft" användes här som på andra platser
i denna artikel som ett realt och ej ett monetärt fenomen, varför den
kan uppfattas som uttryck för mängden nyttigheter och tjänster, som
stå till förfogande d. v. s. ha producerats under en viss period.)
Går nu befolkningen ned till t. ex. 95 under en viss tidrymd, medan
köpkraften tack vare stegrad produktivitet stigit till 105,26, så skulle
den sammanlagda köpkraften — 95 • 105,26 — stå kvar på sin
tidigare nivå av 10,000, medan den enskilde nu förfogar över 5,2 6 proc.
mera real köpkraft än han förut gjorde. I förbigående sagt är en
sådan stegring av köpkraften i förhållande till den tänkta
folkminskningen rätt blygsam och befinner sig absolut under den nivå man
rimligen kan vänta under de givna omständigheterna.
Produktionen blir alltså, tagen som helhet, oberörd av
folkminskningen. Vad som däremot undergår förändring, är framför allt
folkmängden och köpkraften per individ. Men detta kan ej bli utan
inverkan på efterfrågans inriktning på olika nyttigheter och därmed
på den relativa omfattningen av de olika produktionsgrenarna. Av
vilken natur dessa förskjutningar komma att bli, är visserligen i
detalj svårt eller omöjligt att bedöma, men vissa grundlinjer torde
dock stå ganska fast. Så är t. ex. produktionen av vissa varor i
särskild grad bunden till antalet konsumenter m. a. o. av
folkmängden. Detta gäller t. ex. i fråga om livsmedel. Samhällets
efterfrågan på dessa produkter skulle troligen falla i ungefär samma
utsträckning som folkmängdens minskning, emedan den individuella
efterfrågan på dem är tämligen konstant, d. v. s. icke mycket elastisk
gentemot ändringar i inkomst. Ungefär på samma sätt skulle det
förhålla sig med efterfrågan på bostäder. Måhända skulle
efterfrågan i detta och liknande fall inrikta sig på kvalitativt bättre
produkter, varför utgifterna bleve större än vid utgångsläget. Om
efterfrågan på sådana produkter inskränkes, måste den enligt våra
förutsättningar förstärkas på andra nyttigheter. I betraktande
komma uppenbarligen sådana, som äro typiska för den högre
inkomstnivån. Antagligen skulle utgifterna för kläder, kulturella ändamål,
nöje och rekreation, hälsovård m. m. undergå en mer eller mindre
Stark stegring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
