Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Tonndorf, H. G.: Folkminskningens ekonomiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
H. G. Tonndorf
med någorlunda rimlig fart. Den samhälleliga arbetsmängden har
tydligen en större anpassningsförmåga, när det gäller att fylla en
brist på arbetskraft än när i stället en brist på arbetsplatser uppstår,
ty tillgången på arbetskraft kan icke efter behov reduceras men väl
i viss utsträckning uttänjas.
Att vid sidan om knapphet på arbetskraft samtidigt kan finnas
arbetslöshet, låter vid första påseendet nästan groteskt. Ett sådant
sammanträffande är dock mycket väl tänkbart, om orsakerna till båda
företeelserna icke stå i något inre sammanhang med varandra, men
även då borde i slutresultatet så till vida ske en utjämning som
arbetslösheten för varje individ då skulle bli relativt kortvarig.
Principiellt är emellertid arbetslöshet även vid påtaglig knapphet av
arbetskraft möjlig.
Dylika påståenden stödja sig huvudsakligen på tre punkter. Som
deras orsaker nämnas: 1. krympning av samhällets produktion och
köpkraft, 2. rationalisering och 3. "rubbningar". Vad den första
punkten beträffar, veta vi nu, att den avsedda krympningen av
samhällets produktion är ett mycket overkligt antagande, som endast vid
synnerligen abnorma och osannolika förutsättningar torde bliva
aktuell. Den frågan kan alltså gärna lämnas ute. Angående
rationaliseringen får man ju säga, att den har rykte om sig att vara den främsta
orsaken till arbetslöshet, som t. o. m. ofta anses vara av varaktig
karaktär. Om detta vore sant, borde det egentligen ej finnas en
enda människa i arbete, ty den moderna ekonomiska historien är en
oavbruten kedja av rationaliseringar. Med denna inställning borde
man ej heller kunna förstå, att och hur ett befolkningstillskott kunde
få sysselsättning, ty det kan mycket väl jämföras med de arbetare,
vilka för en tid kastats ut i arbetslöshet som offer för
rationaliseringen. Rationaliseringen är visst behäftad med mycket allvarliga
sociala vådor, men att avstå från den skulle innebära avståendet från
så gott som alla ekonomiska förbättringar och så länge denna ideologi
är främmande för huvudparten av människorna, förblir
rationaliseringen en realitet. För folkminskningens vidkommande är den
oumbärlig; utan tillbörligt hänsynstagande till denna äro alla försök att
komma till rätta med problemet dömda att misslyckas.
Att någon krympning av samhällets köpkraft ingalunda behöver
äga rum vid folkminskning, ha vi ovan sökt klargöra. Denna
tendens motverkas av en stegring i produktiviteten, som i sin tur är
starkt beroende av de verkningar, som folkminskningen utlöser. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
