Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Lindquist, Sven G.: Om kapital och kapitalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om kapital och kapitalism
97
betrakta kapitalräntan såsom ersättning för ett avstående eller ett
väntande, beslöja endast vad som i verkligheten sker. Ty den frihet
att välja mellan omedelbar eller framtida konsumtion, som måste
förutsättas för att motivera sparpremien eller kapitalräntan, är en
ren och skär fiktion. Vid en viss inkomstpunkt är det intet "offer"
utan en tvingande nödvändighet att "spara", nämligen då
inkomsten icke under några omständigheter kan konsumeras. Dessa
sparares sparande upphör inte ens vid räntefoten noll. Hela
ränteteorin fördunklar det faktum, att utom den del av
produktionsresultatet, som går till ersättande av förnött realkapital och till tryggande
av fortsatt produktion, ytterligare en andel — för Cassel lika
"naturligt" som för Ricardo — går till premie åt ägarna av detta kapital,
åt vantarna. "Kapitalet" som sådant kan icke producera dessa
överskottsvärden, dött arbete kan icke producera. De måste tas
någonstans, och därmed är man ute på fördelningsproblemets hala isar.
Vad är skälig ersättning?
Svårigheten att fastställa kapitalbegreppet sammanhänger med
försöken att knyta det till ting, icke till förhållanden. Därför ha i den
eftermarxska analysen så storartade strider rasat om vilka ting
som äro kapital och vilka som icke äro det. Cassel säger att "i
vanligt språkbruk är kapital en penningsumma, som för ett givet
ögonblick förkroppsligats i ett visst konkret realkapital". Å andra
sidan är realkapital "blott de producerade materiella goden, som
ännu befinna sig i produktionsprocessen", vilken betraktas som
avslutad "i det ögonblick då produkterna övergå till konsumtionen".19
Eftersom jord kan köpas för pengar — säger Cassel med Turgot —
liksom vissa fordringar och rättigheter (patent m. m.) så är allt
detta kapital.20 Skillnaden mellan förmögenhet och kapital blir då,
att det förra begreppet innesluter också i konsumtionen övergångna
goden, det andra utesluter dessa goden. Men, säger Cassel,
"ägandet av goden och rättsobjekt förskaffar i en penninghushållning
ägaren en viss avkastning".21 Men varför? På grund av själva
ägandet eller på grund av det ägdas beskaffenhet? Uppenbarligen
ha tingens sakliga beskaffenhet ingenting med avkastningen att göra.
Avkastningen beror på ägarens ägande, hans herravälde och fria
förfoganderätt över dessa ting. I sin också på svenska utgivna lilla
skrift om "Kapitalismens väsen och ursprung" gör sig Franz
Oppen-heimer till tolk för denna uppfattning. De bestämda samhälleliga
förhållanden som måste vara för handen för att en produktion för
vinst skall kunna äga rum ger denna vinst en samhällelig karaktär,
som färgar av sig på "kapitalet". Det är själva kapitalförhållandet
som konstituerar kapitalismen. "Den primitiva staten är överallt
ingenting annat än den rätts- och samhällsordning, som ett segrande
folk påtvingat ett besegrat folk. Och den praktiska innebörden i
denna samhällsordning är överallt ingenting annat än de besegrades
19 Cassel, A. a. sid. 75, 69.
20 A. a., sid. 76.
21 A. a. sid. 76—77.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
