Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Falkenberg, Albert: Världskris, världsfred och jordreform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Albert Falkenberg
De följande årens utveckling inom tysk jordpolitik har visat, vilka
stora försummelser folkrepresentanterna, under de månader efter
sammanbrottet de sutto vid styret, låtit komma sig till last. Vid den
tiden hade man i kraft av revolutionär rätt kunnat uppnå betydligt
mer. Ju längre bort den tyska politiken kom från novemberdagarna
1918, desto mindre utsikt fanns det för en bättre lagstiftning rörande
jordförhållandena. Visserligen förhandlade man den 20 maj 1920
om en "Reichsheimstättengesetz" (en för tyska riket gällande lag
om egna hem), visserligen utfärdades den 11 febr. 1924 en
"Beam-tensiedlungsverordnung" (förordning för att bereda hem åt
tjänstemännen), som gick ut på att kapitalisera de ur tjänsten avskedade
tjänstemännens pensioner, men den stora, djupt ingripande
egnahemsrätten kom icke till stånd.
Jordreformivrarnas praktiska resultat hänförde sig i första rummet
till att de givit begreppet "Reichsheimstätten" (statsjord för
bosättning) ett mera reellt innehåll. Vad en gång de rika i form av
fideikommiss eftersträvade: verkligt betryggade familjeegendomar —
detta skulle i förbättrad form genom beteckningen "Reichsheimstätte"
göras tillgängligt för varje familj. Men miljontals tyskar väntade
på en lag, som skulle skapa billigare jord.
Nationalsocialisterna togo genom utfärdandet av en
"Reichserb-hofsgesetz" (lag om ärvd jord) av den 29 sept. 1933 ett betydande
steg på väg mot en ny jordlagstiftning. De grundtankar, varpå denna
lag vilar, äro följande:
Egendom i jord och skog till en storlek av minst en
"försörjningsmöjlighet"1 och högst 125 hektar betraktas som "Erbhof" (arvgåid) om den tillhör
person, som är i stånd att bruka den.
Innehavaren av en "Erbhof" kallas bonde.
Bonde kan blott den vara, som är tvsk statsmedborgare, är av tyskt eller
med det tyska stambesläktat blod och ärbar.
En "Erbhof" går utan avkortning över på den främste arvingen.
Medarvingarnas rättigheter inskränka sig till bondens övriga förmögenhet.
De som icke äro förstahandsarvingar få en efter gårdens resurser lämpad
yrkesutbildning; råka de oförskyllt i nöd, ha de rätt att ta sin tillflykt till
hemmet.
Rätten till förstahandsarv kan icke avhändas eller begränsas genom
testa-mentariska bestämmelser.
En "Erbhof" är principiellt oföränderlig och kan icke skuldförskrivas.
Trots dessa ansatser står jordreformen alltjämt på dagordningen.
Och detta icke blott för Tyskland utan även för världens övriga
kulturländer. De måste i vår tid alla överväga, varför jordreformer
hittills haft så ringa framgång, trots att de funnit entusiastisk
anslutning hos de bästa bland folken. För Tysklands vidkommande
ger Oberregierungsrat dr Knoll följande tämligen uttömmande svar
1 "Försörjningsmöjlighet" ("Ackerordnung") är den jord, som anses
erforderlig för att livnära en familj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
