Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Falkenberg, Albert: Världskris, världsfred och jordreform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världskris, världsfred och jordreform 111
(art. "Sozialpolitik" i "Beamtenhandbuch") som träffar sakens
kärna:
Bland de många skäl, som kunna anföras härför, torde väl det mest
avgörande vara det, att vårt politiska liv starkt påverkas av olika gruppers och
fraktioners egoism. Naturligtvis betyder varje beskärning av deras intressen
ett starkt ingrepp i "rättigheterna" hos dem, som draga fördel av bestående
missförhållanden. Och om deras antal också är litet, så är deras ekonomiska
övermakt stor, deras öppna och hemliga inflytande på olika partier men
framför allt på den "allmänna opinionen, särskilt därigenom, att de behärska
tidningarnas annonsavdelningar. Men deras starkaste bundsförvant är dock den
egoistiska likgiltigheten i de kretsar, som själva icke draga fördel av
missförhållandena. De ha ingenting emot goda förslag till det allmänna bästa, ja
de äro t. o. m. redo att öppet sluta sig till tanken på jordreformer — från
fredsslutet fram till nutiden ha jordreformförslag alltid vunnit anslutning i
de lagstiftande kårerna — men när det icke längre är frågan om ord utan
om gärningar, så fattas viljan att göra något för det, som man erkänner vara
rätt, även om det skulle kosta ansträngningar och offer; ty de omedelbara
ekonomiska verkningarna på enskilda grupper, som vars sakförare man
känner sig, äro icke så stora som av andra åtgärder.
Trots många misslyckanden i det egna landet har den tyska
jordreformrörelsen utövat starkt inflytande på andra länder. Och detta
vid en tidpunkt, då det ännu icke var tal om någon världskris. Hur
mycket mera av behovet är det icke att nu finna en lösning av
jordfrågan för att rädda jorden undan världskrisens verkningar och
på så sätt skapa ett bättre ekonomiskt läge. Avsaknaden av någon
effektiv lagstiftning på detta område har ingalunda först i går gjort
sig gällande, särskilt i utomeuropeiska länder. Den har t. ex. alltid
spelat en utslagsgivande roll för de rotlösa massorna vid de talrika
revolutionerna i det latinska Amerika. De stora latifundierna i dessa
länder stamma från erövringstiden, då den spanska kronan utdelade
områden som förläningar och ställde infödda och livegna till tör
fogande på dem. De till Spanien flytande rikedomarna förhjälpte blott
ett litet skikt i landet till rikedom och inflytande men utlämnade
folket åt deras intressen. Damaschke påpekar i sin "Geschichte dei
Nationalökonomie" de ödesdigra verkningar, som det hade för
Spanien, att adelsjorden där blev skattefri. Bönder och borgare måste
uppdriva det, som staten gick förlustig genom adelns skattefrihet.
Då uppstodo de största latifundierna. Deras ägare, granderna,
ge-nomdrevo hos kronan, att deras får straffrättsligt voro likställda
med eller t. o. m. överordnade människorna. Det belades med
dödsstraff att stjäla eller att döda dem. Bönderna utarmades. Stora
delar av befolkningen utvandrade till nya världen, där de blevo
herrar av samma slag som sina forna förtryckare. Daglönare, som nu
blott ägde små åkerlappar, blevo kvar i Spanien. Hantverk och
industri råkade i förfall genom bondeståndets undergång. Spanien
är större än Tyskland och rikt på jord och naturresurser, men dess
befolkningssiffra är föga mer än en tredjedel av Tysklands, och
landet har jämte stora latifundier omkr. 4,900,000 småbruk med
mindre än en hektars areal. Spaniens massor kunde endast vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
