Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Litteratur - Molin: Ett svenskt perspektiv, Molin: Ett perspektiv, Heckscher: Unghöger, Möller: Svensk nazism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Adrian Molin: Ett svensikt perspektiv på den nazistiska idékretsen.
Nord. Boikh. 1934. Kr. 1:—.
Adrian Molin: Ett perspektiv på svensk borgerlighet. Nord. Bokh.
1935. Kr. 1:—.
Ounnar Heckscher: Unghöger. Bonniers 1934. Kr. 4:50.
Artur Möller: Svens|k nazism. Ax. Holmströms förl. 1935. Kr. 0.90.
Adrian Molin hör till de politiker, som mycket riktigt insett, att
fascismen aldrig kan få fäste i ett lugnt och burget land. Följdriktigt
har han ocjcså efter ringa förmåga sökt störta sitt land i olycka, så
fort något tillfälle erbjudit sig: 1905 hetsade han mot Norge, som)
aktivist under världskriget mot ententen, efter världskriget mot de
röda i Finland. Man ikan icke precis påstå att han lyckats i sitt uppsåt
att stkada oss, även om man måste erkänna att han gjort: allt vad hart
rimligtvis kunnat.
Som varje politiskt misslyckad måste Molin således nu med förtjusning
hälsa reaktionens segerherrar. Han har gripit sitt halmstrå; de sista
resterna av hans kritiska behärskning ha till synes försvunnit underi
hans glädjerus, och han presenterar sig nu som en Hitler före Hitler.
Rätt ska vara rätt, tänker Molin, och jag var först!
»Diktaturen är alltså ingenting att käbbla om...», heter det, och
för så vitt det gäller Molins egen längtan, är det nlog så. Däremot
finns det ganska mycket annat i hans sista små skrifter att tvista om.
I den första här nämnda broschyren presenteras Molins skötebarn soml
en rörelse »på bred social och nationell grund», och det låter ju inte
så illa, låt vara att det är en smula svävande. Det närmare programmet
för denna, som det heter, ideella rörelse, utveqklas först i den andra
broschyren: det gäller att återställa balansen mellan jordbruket och
stadsnäringarna, försäkrar Molin. »En verklig lösning, en ny balans
som håller, ligger icke på fackföreningspolitikens linjer, utan innebär
tvärtom för denna en reträtt från löne- och maktpositioner som äro
ohållbara». Vad som kräves är »en reell reduktion av de arbetslöner,
vilka i första hand bestämma industrins kostnader». Som man ser:
grunden är nog både bred och nationell; att den är social är kanske
icke fullt så säkert. Men i varje fall är den typisk för Molins och de
andra fascisternas av enkla arbetsgivarintressen inspirerade ideella rörelse,
fram mot s. .k. folkgemenskap — också Molin nyttjar den slitna och
missbrukade glosan.
Det gör f. ö. även docent Gunnar HeOkscher i sin essäsamling
Unghöger. Det hör nämligen till den yngre Hckschers egenheter, att han.
inbillar sig kunna stämma antisemiterna mildare genom halva
medgivanden och en i allo korrekt och hövlig hållning. Så långt som
Sven Hedin, som nyligen solade sig i glansen av Qörings glittrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
