Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 8 mars 1936 - Litteratur - Stjernstedt: Ryskt - Unofficial observer: American Messiahs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med förf. vill jämföra med de längst komna länderna, får en mörk bild.
Veterligen ha andra, som jämfört på ett rimligare sätt fått en ljus bild
av de materiella framstegen. Varmed inte bör vara sagt, att allt är bra,
allt det som förf. anser vara dåligt.
Ryskt tillhör inte de bästa rysslandsskildringarna, knappast ens de
medelmåttiga, men boken har den förtjänsten, att den uppenbarligen
icke avsiktligt är skriven för att nedgöra allt hurdant det än är. Att
förståelse för det nya saknas är sedlan sin sak.
The Unofficial observer: American Messiahs. Simon and Schuster. 238
sid. New York 1935. 1 d. 75 c.
Då det gäller Amerika räcker det inte med en Messias. Det behövs en
hel rad. Det vore kanske dock lite oriktigt att påstå, att alla de, som
den inofficielle observatören granskat, känna sig ha en messias-kallelse,
men om åtskilliga av dem är uttrycket måhända icke så oriktigt. En
Huey P. Long, nyligen offer för ett attentat, som ändade hans liv och
hans bullersamma politiska bana, en fader Coughlin med sin
blandning av religiositet och ekonomiska patentlösningar, en doktor Townsend
med sin tro på det enda och allena saliggörande medlet att pensionera
folk, och kanske också en Upton Sinclair med sin plan att göra slut
på fattigdomen i Kalifornien äro eller voro nog helt genomträngda av
tron på sitt eget recept. En sådan man som Floyd Bjernstjerne Olson,
den handlingskraftige guvernören i Minnesota, bröderna La Follette i
Wisconsin, socialisten Norman Thomas, New Yorks radikale borgmästare
Fiorello La Guardia och andra synas däremot vara allt för mycket realister
för att kunna inrangeras i samma rad. Men att de samtliga höra till
dem, som önska vidtaga genomgripande åtgärder och tro sig kunna nå
fram till en bättre organisation av samhället, därom råder icke något
tvivel.
Det är med andra ord Amerikas radikala ledare, som porträtteras.
Att förf. på sladden hakat fast några av landets mest konservativa
reaktionärer har väl skett för att få en bättre relief, för om det är något,
som dessa herrar inte ha, så är det ett messias-budskap. Det besvärliga
med dessa radikaler är bara, att man måste söka dem på så många håll.
Somliga äro republikaner, några demokrater, andra höra till de
progressiva, till farmer-labor, till socialistpartiet eller till inget parti alls. Och
så länge vänsterriktningarna icke förmå ena sig, så länge föröda de sin
kraft tämligen onödigtvis. Visst ha t. ex. bröderna La Follette en mycket
stark ställning i sin egen stat liksom Olson i sin, men utanför hemstatens
gränser äro de på sin höjd intressanta namn, symboler för idéer, men
ingen politisk maktfaktor att räkna med. Än så länge. Väl talas det nu
som alltid om att starta ett tredje parti, ett vänsterparti i konkurrens
med de båda gamla ungefär lika konservativa partierna, men föret är
trögt. Ingen av dem, som synas ha säkrat sin ställning i den egna staten,
tyckas villiga att sätta den på spel för en oviss utsikt att samla hela
landets radikaler. Det skulle då vara Norman Thomas, men socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
