Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1936 - Fredriksson, Karl: Utgifter som lönar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Karl Fredriksson
person besvara den frågan jakande. Det har också från tämligen
auktoritativt jordbrukarhåll sagts öppet ifrån, att vill man lyfta den
arbetande jordbrukarbefolkningens levnadsstandard i nivå med den
för industriarbetarna genomsnittliga, så kan det ske genom att
rationalisera driften, utvidga de för små arealerna och låta den frigjorda
arbetskraften övergå till annan verksamhet. Vilken annan
verksamhet blir en senare fråga. Men tankegången — den hävdas i
agronomen Wald. Svenssons "Riktlinjer för svensk jordbrukspolitik" —
förutsätter som en given sak att jordbruket för närvarande
sysselsätter en onödigt talrik arbetskraft. Beträffande handeln kan saken
också vara tvistig så länge man håller sig till ett allmänt omdöme
att det finns för många affärer. En enkel statistisk undersökning
torde kunna ge vid handen, att en rationellt skött kooperativ butik
presterar en betydligt större varuomsättning per sysselsatt person
än vad fallet är inom den enskilda detaljhandeln. Men så länge
det står var och en fritt att öppna en butik — den rätten skall här
icke på något sätt attackeras — och så länge det är trångt om
arbetstillfällen blir följden den, att handeln liksom flera områden av fri
företagsamhet kommer att delvis fungera som en frivillig
arbetslöshetsförsäkring. Man skaffar sig ett eget litet företag på pressade
villkor och små förtjänstmöjligheter mot att i gengäld ha ett arbete
som man själv bestämmer över.
Hur som helst: här finns åtskilliga områden där en rationalisering
och frigörelse av mänsklig arbetskraft är i och för sig möjlig, men
där rationaliseringen icke sker, emedan arbetskraften själv
bestämmer över företagen och vägrar acceptera den arbetslöshet som under
nuvarande förhållanden skulle bli den omedelbara följden av en
rationalisering.
Om nu verkligen människornas behov i övrigt vore så väl
tillgodosedda att intet mer funnes övrigt att önska, då betydde det mindre
om det på sina håll rådde misshushållning med arbetskraft. Men
är alla behov så väl fyllda?
Det räcker att erinra om lantarbetarnas och skogsarbetarnas
levnadsstandard för att få besked i det stycket.
Det kan tyckas att man inte får ut så mycket anvisning för
praktisk politik genom ett sådant allmänt konstaterande: brist och
umbäranden bland stora befolkningsgrupper, samtidigt som. det
misshushållas med vissa produktionsresurser. Den politiska diskussionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
