Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
In- och utrikes 226
av det stora flertalet i de värnpliktiga åldrarna icke gillas. Det är
dock dessa åldersklasser, som i praktiken främst komma att få
kontakt med ett nytt system.
Då regeringen lagt fram ett förslag till förhandlingar mellan
partierna för att söka nå fram till samförstånd, har den icke inskränkt
sig till de rena militära frågorna. Tillmötesgående kan visas också
på andra punkter. Det är till en början självklart, att frågan om
finansieringen av de ökade utgifterna icke gärna kan skjutas undan.
Den måste lösas i samband med beslutet om utgifterna. Det passar
icke högern. Den vill väl gärna göra så stora utgifter som möjligt
för rustningen men icke betala dem. Metoden är enkel. Om man
genmäler, att vi å vår sida söka genomföra sociala reformer men
gärna vilja låta de rika betala dem, så håller icke beviset. Vi göra
nämligen ingen hemlighet av att vår strävan går ut på att mera jämt
fördela samhällets håvor och att sociala hjälpåtgärder till förmån för
de fattiga och bekostade med skatter äro ett medel för detta måls
nående. Ville man på högerhåll öppet säga ifrån, att dess mål i
stället är att göra utgifter, som till väsentlig del komma de rika till
godo men låta bördan bäras av de mindre rika, skulle det bidraga
till klarhet i diskussionen.
Socialdemokratin begär nu, att om den skall kunna frångå sitt eget
förslag till försvarsfrågans lösning och biträda längre gående men
enligt dess mening mindre lämpligt avvägd kostnadsram, så bör detta
kompenseras med att de fattiga i samhället ges möjlighet till tryggare
existens och genom att en del av skattebördan överflyttas till
bärkraftigare skuldror. Detta har stött på omedelbart motstånd hos
högern och icke mötts med någon större entusiasm från
mellanpar-tiernas sida, i varje fall icke från vissa grupper inom folkpartiet,
nämligen de som främst företräda storfinansens intressen. På ett
sätt var väl ingenting annat att vänta, men det är i alla händelser
ganska belysande för hur man på det hållet ser på solidariteten inom
samhället.
Man ställer upp som ett hotande perspektiv, att kapitalbildningen
i landet kommer att på ett farligt sätt minskas, om de större
inkomsttagarna bli hårdare beskattade. Eftersom det torde vara
tämligen säkert visat, att ett icke ringa sparande försiggår även bland
de smärre inkomsttagarna, menar han tydligen då, att det icke är
lyckligt, om nationens förmögenhet är uppdelad på många händer.
Vi hysa en rakt motsatt uppfattning och sakna fullständigt förmåga
att inse, att en jämn förmögenhetsfördelning och en jämn inkomst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
