Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - Hage, Ernst: 40-timmarsveckan, rationaliseringen, arbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40-TIMMARSVECKAN,
RATIONALISERINGEN , ARBETSLÖSHETEN
EN STUDIE AV ETT AKTUELLT PROBLEMKOMPLEX.
Av ERNST HAGE.
Spörsmålet om internationella åtgärder för nedbringande av
arbetstidens längd är alltjämt aktuellt. Den omständigheten att
Sverges riksdag helt nyligen avslagit det framlagda
regeringsförslaget om en ratificering av Arbetsorganisationens förslag till
principkonvention i frågan kan icke tagas till intäkt för att vi i vårt
land nu skulle avlysa diskussionen rörande detta spörsmål. Tvärtom
torde man på goda skäl kunna förfäkta* den meningen, att frågan
under de närmaste åren kommer att stå i förgrunden för både
nationell och internationell debatt, särskilt i samband med det stora,
alltjämt aktuella spörsmålet om det allmännas åtgärder för
bekämpande av arbetslösheten och för återplacerande i produktionen av
de "utrationaliserade" arbetarna.
Tankegången bakom Internationella Arbetsorganisationens
anmodan är synbarligen den, att en minskad arbetstid — sammankopplad
med ett krav på uppehållande av arbetarnas levnadsstandard — skulle
kunna i första hand genomföras inom vissa produktionsområden, där
man kunde utgå från att arbetstidsminskningen kunde ske utan
ekonomiska äventyrligheter. Härvidlag kommer man bl. a. att tänka på
rationaliserade arbetsområden, där varje arbetare även med en
kortare arbetstid framställer en lika stor eller större arbetsprodukt än
förut.
Om vårt land hade anslutit sig till denna principkonvention, vilket
nu ej blev fallet, skulle det därmed visserligen lia uttalat sig för
principen om införande av en 40-timmars vecka och understött
Internationella Arbetsorganisationens arbete för fullföljande av detta
mål. Men vårt land skulle det oaktat alltjämt ha varit oförhindrat
att — då frågan sedan uppstod och i form av specialkonventioner
framfördes om införande av 40-timmarsvecka inom vissa närmare
preciserade produktionsområden — intaga den ståndpunkt, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
