Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - Hage, Ernst: 40-timmarsveckan, rationaliseringen, arbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Ernst IIage
fann lämplig med hänsyn bl. a. därtill, om man kunde konstatera,
att ett konkurrentland gick med på en sådan lagstiftning eller ej.
Det, som här anförts, giver en antydan om den försiktighet och
varsamhet, som präglar Internationella Arbetsorganisationens
framförande av hela detta stora och betydelsefulla spörsmål. Det finnes
ingen anledning att karakterisera detta försiktiga sätt att till
behandling upptaga detta invecklade arbetstidsspörsmål och dess
sammanhang med möjligheten att kunna på denna väg åstadkomma en
minskning av arbetslösheten, med de ord, som användes i debatten den
29 februari i år av högerns huvudtalare i II kammaren, professor
Hassler, då han antydde, att bakom detta förslag, till vilket
socialdemokraterna anslöto sig, låg en mycket enkel aritmetisk uträkning,
att minskade man blott arbetstiden från 48 till 40 timmar per vecka
det vill säga med 1/6, då skulle man också därigenom i produktionen
kunna inplacera ett motsvarande antal arbetslösa.
Å nej, så enkel och vulgär är ej argumentationen på den sida,
där man dock anser sig ha befogad anledning att antaga, att en i
viss utsträckning och inom några produktionsområden genomförd
arbetstidsminskning kan under vissa förutsättningar medverka till en
minskning av arbetslösheten. Även på den sidan nalkas man de
stora nationalekonomiska problemen under ett ödmjukt erkännande,
att tvärsäkra påståenden knappast äro på sin plats, då det gäller
dylika ting. Även på den sidan står man icke främmande för den
tanken, att ekonomiska vanskligheter skulle kunna bli en följd av
en arbetstidsförkortning, genomförd utan varsamhet och utan
hänsynstagande till de ekonomiska lagarna. Men å andra sidan torde
man icke ha någon anledning att i denna fråga förfalla till en så steril
och tröstlös uppfattning som den, som tar sig uttryck i den
självsäkra deklarationen, att en arbetstidsminskning icke under några
förhållanden kan medverka till placeringen av förut arbetslösa i
produktionen, alltså till en minskning av arbetslösheten. Ty det finnes
dock framstående statsmän, som på den punkten ha en annan
uppfattning.
Först bör då här kunna erinras därom att en minskning av
arbetstiden och en ransonering av arbetet under arbetslöshets- och
kristider ofta tillgripits, varigenom man undvikit att avskeda en del
arbetare, och varigenom arbetslöshetens ekonomiska bördor, den
minskade löneinkomsten, fördelats på ett flertal arbetare i stället för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
