Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - Hage, Ernst: 40-timmarsveckan, rationaliseringen, arbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40-timmarsv e ekan
239
denna bekymmersamma situation genom att avvisa ali diskussion om
denna sak.
Ty det är dock en hotande framtidsutsikt denna: en alltjämt inom
vissa produktionsområden fortsatt rationalisering ledande till å ena
sidan, att antalet använda arbetare per producerad kvantitet blir
mindre och mindre — visserligen kunna kanske dessa arbetare i en
del fall genom sina fackföreningar genomdriva en bättre
löneställning för sig med hänsyn till den rationaliserade produktionens större
förmåga att betala — men å andra sidan ett allt större antal ur
arbetet "utrationaliserade" arbetare, levande på understöd samt
nödhjälpslöner. Vad kan hända den dag, då denna sistnämnda del av
folket kan komma att utgöra en betydande del av arbetarklassens
massa, vilket väl kan inträffa, såvida ej överskottet kan komma att
uppsugas genom en nystartad emigration eller på annat sätt.
Det kan ’knappast betraktas som en orimlig fordran, att någon
del av den större betalningskraft och ekonomiska bärkraft — som
en rationalisering av här antydd innebörd måste medföra för resp.
produktionsgrenar — får användas på det sättet, att arbetstiden
minskas och man på denna väg söker bereda ökade arbetstillfällen
för en del arbetslösa. Denna tankegång har utformats i
Internationella Arbetsorganisationens förslag på det sättet, att man gör
gällande, att någon del av rationaliseringens frukter skall tillfalla
arbetarsidan. Man torde då utgå ifrån den uppfattningen, att vinsterna
av den skedda rationaliseringen till betydande del tillfallit ägarna
av produktionsmedlen — inom parentes må här anmärkas, att det
är beklagligt, att man ej har till sitt förfogande en statistik, som
kunde genom siffror på ett tillförlitligt sätt åskådliggöra, huru
vinsterna av nämnda rationalisering inom resp. produktionsområden
under bestämda tidsperioder fördelat sig på resp. aktiekapitalet,
konsumenterna i form av billigare priser, mellanhänderna samt
arbetarna i form av bättre löner och fördelaktigare anställnings- och
arbetstidsvillkor. Ja, vi torde ej ens ha några bestämda
utgångspunkter för bedömandet av de ökade bördor, som stat och kommun
fått taga på sig för försörjning av "utrationaliserade" arbetare.
Men låtom oss återvända till den stora tvistefrågan, om
företagar-verksamheten i landet över huvudtaget kan ekonomiskt bära en
ytterligare arbetstidsförkortning. Som svar på den frågan kan man dock
framhålla, att den rationalisering, isom skett intill tiden för
genomförandet av 48-timmarsveckan, förmådde ekonomiskt bära genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
