Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - Hage, Ernst: 40-timmarsveckan, rationaliseringen, arbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Ernst IIage
Det måste med hänsyn härtill betecknas som synnerligen
beklagligt, att den borgerliga majoriteten vid innevarande års riksdag
genomdrev ett beslut, som innebar, att vårt land därigenom förklarade,
att det icke på något sätt ville understödja Internationella
arbetsorganisationen i dess planerade undersökningar rörande möjligheten
att genom en minskad arbetstid åstadkomma någon minskning av
arbetslösheten och någon placering i arbete av det allt större antal
människor, som "utrationaliseras" inom olika industrier och
företag runt om ute i världen.
På denna punkt invände emellertid på sin tid den svenska
"delegationen för det internationella socialpolitiska arbetet" — en
institution av rådgivande slag, då det gäller frågor av denna art — då
delegationen, mot två socialdemokraters röster, avstyrkte
ratificerandet av konventionen, att det knappast kan vara välbetänkt att
fastställa arbetstiden med hänsyn till motarbetande av en så
konjunktur-betonad företeelse som arbetslösheten.
När man fällde detta yttrande, utgick man från det faktum, att
arbetslösheten i vårt land nu blivit mindre. Men den. är dock
alltjämt ganska betydande — för januari 1936 redovisades 61,400
genom kommunerna hos A. K. anmälda arbetslösa.
(Fackorganisationernas siffra var nyligen uppe i 114,000.) Då man tager fasta på
dessa siffror och dessutom har en känsla av, att en ny kris med
massarbetslöshet kan komma när som helst, har man mindre
anledning fästa avseende vid delegationens här nämnda påpekande, och
allra minst vid dess framhållande, att vi under vissa tider haft brist
å arbetare inom några yrken ■— detta måste dock vara rena
undantagsförhållanden, som "bekräfta regeln".
Vad som däremot främst bör beaktas är, att bredvid den
kon-junkturbetonade arbetslöshet, som delegationen talar om, existerar det
numera även i vårt land en konstant arbetslöshetsklientel, även om
denna ej uppnått en sådan storlek som i en del andra länder ute i
världen.
Det är denna företeelse — tillvaron av en kronisk arbetslöshet,
hotande att växa och utbreda sig allt efter som rationaliseringen går
framåt — som är det stora problemet ute i världen och som även
trängt vårt land in på livet. Det är inför känslan att man måste söka
göra någonting inför denna ur arbetarnas utgångspunkter dystra
utveckling, som den internationella framstöten kommit till stånd. Det
måste kunna betecknas som ansvarslöst, om man "viftar bort" hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
