Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - Vanner, Al: 40-timmarsveckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40-timmarsve ekan
285
betstid. Vad man bör sträva efter är icke en ytterligare
differentiering utan tvärtom en utjämning av förhållandena.
Det är med andra ord svårt att se, hur en arbetstidsförkortning
skulle kunna verksamt bidraga till arbetslöshetens avskaffande med
bibehållen standard för arbetarklassen. Detta innebär icke, att en
förkortning av arbetstiden icke kan vara befogad, men det är då på
andra grunder. Det beror på vilken standard man vill ha eller nå.
Är det ett visst kvantum varor, man vill framställa, bör det
visserligen vara möjligt att fördela det nödvändiga arbetet på alla
arbets-förmögna arbetare, så att alla få sysselsättning, kortare eller längre
tid per dag eller vecka, men vill man med föreliggande tekniska
resurser framställa mera varor, finns det intet annat sätt att göra detta
än genom att arbeta.
Det torde icke vara de flestas mening, att vi just nu nått ett
tillstånd, där rikligare försörjning icke vore önskvärd. Hur många
ha väl allt det de kunna önska sig? De flesta vilja helt visst se sin
ställning förbättrad, d. v. s. få möjlighet till vidgad konsumtion, men
man kan nu en gång inte konsumera mer än som produceras, om man
ser samhället som enhet. En jämn inkomstfördelning vore långt ifrån
tillräcklig för att höja standarden till en efterlängtad nivå. För att
konstatera det behövs det bara en enkel räkneoperation. Ytterligare
framsteg äro erforderliga, om standarden skall kunna höjas. Den
enda möjligheten är att hitta på effektivare produktionsmetoder eller
att arbeta. Men då är förkortning av arbetstiden ett dåligt medel, om
som vi antagit, förkortningen ej balanseras av ökad produktivitet.
Men friheten har också sitt värde. Man har att välja mellan
rikligare försörjning och minskad ansträngning. Finner man, att längre
vila bör föredragas, ha vi ingenting att erinra. Men att tro, att man
samtidigt kan nå rikligare försörjning, synes alltför optimistiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
